Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
NILS HÖJER.
ej ordet i det af Thomsen citerade longob. lagstadgandet kan hafva
samma betydelse. Då mot denna härledning af ordet invändes,
att det isl. varar väl har betydelsen trohetslöfte, men att
bemärkelsen trohetslöfte om en krigare i förhållande till sin
höfding är fullkomligt främmande för denna ordstam, så är denna
skilnad både allt för subtil och sannolikt oriktig. I en vers
af Olaf Hvitaskald, intagen i Håkon Håkonssons saga, heter
det nämligen om Skule jarl: »(hann) lagöi }å allt sitt mål
i kné (konungi) ok seldi vårar — lituör tåla». Den prosaiska
texten återgifver »seldi vårar» med» seldi festu». Jag ser icke,
att vårar här kan betyda någoting annat än »trohetslöfte
om en krigare i förhållande till sin höfding» eller en vasalls i
förhållande till sin suverän. Att åter ordet väring på grund af
sin afledning skall betyda en som tager trohetslöfte eller skydd,
således beskyddad, icke en som gifver löfte, torde icke kunna
med några enstaka exempel bevisas. Ty utgår man från en
sådan allmän lag, huru vill man då förklara sådana ord, som
fsv. nipingr, morftingi, fæ fylingi, isl. ræningi (i bet. röfvare)
m. fl.? En dylik regel af i och för sig tvifvelaktig sanning kan
i ingen händelse med någon säkerhet användas på ett enstaka
ords förklaring, ty alla de här anmärkta undantagen hafva minst
så gamla anor som de af Thomsen anförda exemplen.
Men det är utan exempel, att ett ord, som ursprungligen
varit namn för ett lifgarde, sedermera kommit att beteckna den
nation, af hvilken gardet förnämligast rekryterades. Om detta
är sant, så kunna dock många exempel anföras derpå, att en
nation både kallat sig sjelf efter sin hufvudsakliga sysselsättning
och af andra blifvit nämnd efter det yrke, under och genoin
hvilket folket blifvit af dem kändt. Vi behöfva icke gå utom
Sverige för att finna exempel i bägge fallen. Så har man ju
antagit, att svensk betyder svedjare, odlare eller enligt Geijer
krigare, följesman. Vore denna härledning riktig, skulle svensk
och väring betyda ett och detsamma. Visst är att lapparnes
taro, tarolats, svensk, egentligen betyder köpman. Ja Thomsens
egen förklaring af ordet ruotsi, rus är ju ett sådant exempel.
Emedan svenskarne hufvudsakligen och i början kanske
uteslutande voro af finnarne kända såsom roftsmæn, båtkarlar, fick
hela nationen deraf sitt namn. På samma sätt uppträdde de
egentliga svenskarne efter ryska rikets uppkomst derstädes
hufvudsakligen som krigare i furstarnes tjenst. De ryska krönikorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
