Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
NILS HÖJER.
slutande var ett folknamn, så är det så fullständigt gripet i
luften, att det vore långt rättare att säga, att i Ryssland fans
före 988 inga andra skandinaver än väringar, det vill säga
edsvurne krigare. Det sätt, hvarpå varägerna i krönikan omtalas,
ger ju tydligen vid handen, att deras egentliga rol i Ryssland
var den värfvade soldatens alldeles på samma sätt, fast i långt
större utsträckning, än sedermera och delvis samtidigt i
Konstantinopel. Men just vid den angifna tiden började Ryssland
allt mera blifva ett genomfartsland för väringarna, som snart
uteslutande vände sig till Konstantinopel. Af ett i den ryska
krönikan anfördt yttrande af furst Mstislav efter slaget vid
Listven 1024 kan man sluta, att kärnan af såväl den
svensksinnade Jaroslavs som hans eget följe vid den tiden utgjordes
af varäger, och 1043 omtalas de för sista gängen som deltagare
i ett ryskt härtåg emot grekerna. Detta förklarar, hvarför våra
inhemska källor hafva mycket att förtälja om män, som gjort
krigstjenst i Grekland, men föga om dem i Ryssland, ty dessa
senare funnos ej mer, då våra skriftliga uppteckningar togo sin
början. Hvad särskildt Island angår, var der Rysslands äldsta
historia nästan alldeles okänd, och aff våra svenska runstenar
förskrifva sig utan tvifvel den stora mängden från elfte, tolfte
och trettonde århundradet, således från en period, vid hvars
första början den ryska väringatjensten upphörde, men som
omfattar större delen af den grekiska väringakårens tillvaro.
Det är derföre naturligt, att våra runstenar måste omtala flere
män, som tjenat i Grekland än i Ryssland. Emellertid omtalas
äfven många af det senare slaget och bland dessa ett par på
ett sätt, som alldeles tydligt gifver vid handen, att de tillhört
ett garde. Sålunda säges om en man från Oland, att han »sitr
i Gar I > um», hvilket bör jemföras med Vest götalagen s stadgande:
»ängsins mans arv takær |jæn mæn i Girklandi sitær». Och
om en annan från Södermanland säges att »han föll i strid i
Gar|jum den bäste höfding för sina landsmän» (lisforiinki, d. v. s.
lißsforiingi, lanmanna bestr). Alldeles samma ord användes om
en höfding för väringarna i Grekland, såsom ock ordet lif),
krigarefölje, i isl. förekommer i sammansättningen væringjaliS
och på några runstenar i förbindelsen »vestr i In k lan ti i lipi»,
d. v. s. i den engelska konungens garde, sannolikt Knuts
tingmanna lid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
