- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
338

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

824

NILS HÖJER.

öfversätter »i sundi» med Gibraltarsund. dertill förledd af de
isländska sagorna, men det är mycket säkert, att svenskarnes
väg till Grekland liksom till Jerusalem i allmänhet gick åt
öster, hvilket ock uttryckligen angifves af några runstenar.
Derför måste ock sund här betyda Bosphoren. Men det är klart,
att for att ett dylikt namn skulle kunna användas på en
runsten, måste det hafva varit bekant för svenskarne eller
åtminstone för uppländingarne i just denna betydelse. Hade Ljut
inhemtat namnet under färden, i hvilken han möjligen deltagit,
eller af sin son Jufur, skulle han naturligtvis icke hafva
användt det, ty han måste ju förstå, att de, som läste stenen,
skulle i så fall i det inhemska ordet inlägga en helt annan
betydelse. Sund som nomen proprium betydde således äfven i
Sverige Bosphoren.

Liksom de fornryska namnen på den gamla vikinga- och
handelsvägens stationer äro svenska, så voro ock utan tvifvel de
äldsta farkosterna på denna led svenska och äfven deras gamla
slaviska namn delvis lånade ur svenska språket. Man känner
af slavernas historia, såsom man redan kan sluta a priori af
deras boningsplatser, att de i äldre tider icke voro sjöfarande
folk, hvaremot man känner om svenskarne, såsom man kan sluta
af deras hemlands läge, att de redan i äldsta tider voro ett
sjöfolk. I sjelfva verket nämnas svenskarnes skepp och flottor
redan första gången deras namn möter oss i historien.
Sammanställer man dessa fakta med den omständigheten, att ett sjödugligt
folk från det inre Ryssland plötsligen uppträder på Svarta hafvet
utanför Konstantinopel alldeles vid samma tid, som de stora
vikingatågen utgingo mot vester, måste man redan af denna
grund tvingas till det antagandet, att vi i detta folk hafva för
oss skandinaver och ej slaver. Ty det är nu en gång så, att
sjömän uppfostras på hafvet och icke på åker och äng. Och
till alldeles samma resultat kommer man genom att granska
språken. Namn på skepp af inhemskt ursprung hafva vi i
mängd i de skandinaviska språken, så t. ex. för Sveriges del
redan i våra äldsta minnesmärken knarr, skeift, skip, batr,
snækkia, m. fl. Först senare under medeltiden och i nyare tid,
då vår handel och skeppsbyggeri kom i hanseaternas händer
eller råkade under andra folks inflytande, började äfven språket
att i detta stycke röja en utländsk inverkan. Orden skonare,
slup, galeas, brigg, bark, fregatt, kutter, jakt m. fl. äro minnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free