- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
364

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.

för incomparabel och judicii profundissimi ac plane extra-or dinar ii,

för öfrigt i umgänget angenäm, talför och en stor latinare.––

Ers höggrefl. Excellens tör måhända tänka att det är en skolmästare,
som pedanten biter eller eljest lärdomsmasken (»der gelahrte Wurm»),
men om så vore, skulle jag icke rekommendera honom hos Ers Exc.
det är en helt noble och utsökt rar talent». Honom hade Habbeus
kommit att tänka på att han skulle vara ytterst lämplig som
reskamrat åt Grefve Gustaf, på samma gång som han genom en sådan
resa kunde få tillfälle att mera »façonera sig» och blifva lämplig till
K. Maj:ts tjenst; han vore dertill ej obenägen; Habbeus hade t. o. m.
gifvit honom förhoppning derom och afhållit honom från att följa
sin maintziske beskyddare v. Boineburg till Polen. Men som han
var obemedlad — omnia sua secum portât — måste han understödjas
med något penningar. — Några dagar senare hör sig Habbeus för
om han fick skicka Leibnitz till den unge grefven i Lyon och
föreslår för honom fritt underhåll, 200 riksdaler om året, tills han
komme till Sverige, äfvensom en 150 riksdaler i resepenningar till
Lyon.

De la Gardie lyssnade verkligen till förslaget I maj samma
år inskickade Leibnitz en tacksägelseskrifvelse och var i slutet af
månaden alldeles i ordning för resan till Lyon; man väntade endast
på den utlofvade vexeln från Sverige, som ännu icke hörts af. Äfven
Leibnitz stod sålunda i begrepp att öka antalet af de många illustre
främlingar, som lockades af Sveriges dåvarande storhet att för längre
eller kortare tid träda uti dess tjenst. Men det kom aldrig att foga
sig så. Det lärer ha varit den unge grefven sjelf, som när det
kom till saken ej ville höra talas om den lärde doktorn från Maintz
som ressällskap; Habbeus gaf längre fram äfven Arenten skulden
derför. Grefve Gustaf hade visserligen, enligt Habbei uppgift, lärt
känna och beundra Leibnitz uti Frankfurt, men det är väl icke
omöjligt att han fruktat något liknande det Habbeus, i ali
välmening, framhållit för fadren som rekommenderande för Leibnitz:
följde han grefven på resan, skulle denne fått ett slags collegium
ambulatorium meel sig, »i vagn, till häst, i herberget, bättre än
på någon akademi»; helst den unge De la Gardies både
egensinne och lust för nöjen antydas mer än gång under dessa år.
Rikskanslern hade emellertid redan anslagit åt Leibnitz en summa
af 300 riksdaler, och ehuru resan ej blef af, skulle han få behålla
dem som en uppmuntran och ett tacksamhetsbevis för sin goda
vilja. Det var denna gåfva som blef anledningen till ett litet
efterspel.

Habbeus fick omsider 1670 tillfälle att fara öfver till Sverige
och här utförde han, harmsen öfver den långa förhalningen med
utbetalande af hans kronofordringar, sin afsigt att lemna Sveriges
tjenst. Han lyckades emellertid, enligt eget erkännande (i bref till
Leibnitz), att i Stockholm utfå sina restantier och skildes derifrån
skenbarligen i ali vänskap. Rykten, som man i början ej velat
sätta tro till, bekräftades emellertid snart, att han nämligen trädt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free