Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE KRITISKA OCH HISTORISKA UTFLYKTER.
365
dansk tjenst l), och redan detta var nog att göra honom misstänkt.
Dertill kom att hans skarpa tunga eller penna snart började användas
mot den regering, han nyss tjenat, hvars svagheter han ganska väl
synes ha känt. Hans »calomnier» gjorde den svenska regeringen i
hög grad förbittrad. Efter hand måste de svenska ministrarne
afbryta allt umgänge med honom, man sökte få honom utlemnad till
Sverige o. s. v. Det var då man äfven synes ha kommit under
fund meel eller lagt märke vid att han aldrig till Leibnitz utbetalat
de 300 riksdalerna. Den ofvan nämde öfverste Arenten, nu mera
eller inom kort i svensk diplomatisk tjenst och Habbei efterträdare
vid hofven i vestra Tyskland, underrättade i början af 1672 De la
Gardie att det icke stod alldeles rätt till med omförmälda summa,
som A. erbjudit sig att tillställa Leibnitz2), och en bitter brefväxling
följde nu, hvarunder Habbeus efter några mindre hedrande undflykter
erkände förhållandet, men påstod sig med Leibnitz’ begifvande fått
behålla omförmälda penningesumma, helst denne då befann sig i
utlandet och H. sjelf genom svenska kronans förvållande råkat i stor
förlägenhet3). Men under sådana omständigheter var det ej så
mycket att undra öfver, om De la Gardie icke ansåg sig behöfva
med lån understödja sin då varande motståndare. Han hade gerna
unnat penningarna en så duglig karl som Leibnitz sades vara, men
trodde ej att denne längre gjorde sig någon förhoppning om dem.
»Men att jag hindrar en annan, som visserligen icke förtjenar något
sådant, att missbruka min godhet, kan ej gerna misstydas». Arenten
befann sig emellertid ej längre i Hamburg, och den dervarande
svenske residenten E. v. Grafenthal tick i stället befallning att söka
af Habbeus få tillbaka penningarne. Dermed hade det sig emellertid
icke så lätt, och slutligen uttalade Habbeus i ett bref till
Grafenthal sin förvåning öfver hela krafvet, åberopande De la Gardies både
muntliga och skriftliga försäkringar och biläggande ett bref från
Leibnitz (dat. Paris 1673, d. 5 maj), der denne ger ett slags erkännande
att han mottagit penningarne och beklagar att han icke i Paris fått
tillfälle att tacka den unge De la Gardie för gåfvan. Dervid synes
saken å Rikskanslerens sida fått bero; det fanns vigtigare orsaker
till de åtgärder den svenska regeringen lät företaga mot den trolöse
diplomaten. Men icke heller mellan Leibnitz och Habbeus lärer det
kommit till någon uppgörelse. Ännu 1676 söker Leibnitz att få
tillbaka den lilla summan — men så vidt man vet alldeles utan
framgång. Af ofvan anförda bref från Leibnitz till Habbeus, som
Grafenthal inskickade till De la Gardie, bestyrkes för öfrigt den
förmodan, att det var Habbeus, som denna tiden försåg Leibnitz med
underrättelser från de nordiska hofven. Den senare ber honom om
0 Såsom resident i Nedersachsiska kretsen.
2) Enligt Habbei mindre trovärdiga uppgift till Leibnitz 1672 i Jan. hade
de utan vidare blifvit återkräfda.
3) Arenten gaf under brefväxlingen härom ett ej fullt så smickrande
omdöme om Leibnitz som Habbeus en gång gjort: »er wird», heter det tvärtom,
»von jedermänniglich für ein rechter pedant und kahlmeuser geschätzt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
