Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelser — »det låter osannolikt», »orimligt» m. m. d.[1]; för
året 1633, det egentligen kritiska, är hvad han vet knapphändigt
nog och har längesedan genom senare forskningar fullständigats
och beriktigats, liksom här längre fram några nya bidrag till
dess historia skola lemnas. Mot framställningens objektivitet
vore slutligen mycket att anmärka; åtskilligt, som Förster håller
för »die abgeschmacktesten lügen», måste numera bedömas helt
annorlunda.
Från denna tid aflöser det ena bidraget till Wallensteins
historia det andra. Förster sjelf uppträdde med tvänne nya
arbeten, det äldre (»Wallenstein als Feldherr und Landesfürst»,
1834), en bearbetning af det redan offentliggjorda materialet,
ehuru med några nya urkundsbidrag, det senare, under den
konstlade titeln »Wallensteins Prozess vor den Schranken des
Weltgerichts und des k. k. Fiscus zu Prag» (1844), framkalladt lika
mycket af den process, som en medlem af slägten Waldstein
väckt om det majorat hertigen af Fridland en gång stiftat, som
af nödvändigheten att vederlägga några motståndare. Det har
också ett kapitel riktadt mot både de gamla och nya
förfalskarne af Wallensteins historia, bland de senare i första
rummet förf. af Österrikes historia i den Heeren-Ukertska
samlingen, grefve Mailáth, som haft tillträde till de österrikiska
arkiven och i hufvudsak, ehuru med mycken reservation uppträdde
mot Förster (1842). Särskildt bemödade sig den senare att
förtaga beviskraften i berättelserna om de underhandlingar som
i Wallensteins namn drifvits mellan hans frände grefve Kinsky
och det franska sändebudet Feuquières åren 1633 och 1634, på
hvilka Mailáth väsentligen stödt sitt omdöme. Just dessa
underhandlingar gjordes emellertid redan året efter till föremål för
en detaljerad undersökning (i Raumers Historisches Taschenbuch),
och förf., R. Roepell, som för öfrigt ej gick fri från
åtskilliga misstag, kom på grund af de franska källorna,
Feuquières depecher och Richelieus memoirer, liksom de baierska
rapporter från Wien, soin under tiden publicerats, till alldeles
motsatta slutsatser. — Sålunda tycktes, under dessa
meningsskiften, blott det svårförklarliga i problemet ökas och de många
skrifterna medförde ej motsvarande klarhet. Icke ens om
värdet af de kejserliga anklagelseskrifterna hade man kommit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
