Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något fast resultat. Man var nog tämligen allmänt enig om att
förkasta den »utförliga berättelsen» och »förräderiets chaos»,
men relationen om underhandlingarna med Gustaf Adolf och
svenskarne fann fortfarande försvarare, och de supponerade
förbindelserna med Frankrike ansågos måhända mest graverande.
På 1850-talet började K. G. Helbig i ett par småskrifter[1]
meddela ett antal vigtiga aktstycken ur det kursachsiska
statsarkivet och trodde sig till en början genom dem funnit nyckeln
till Wallensteins ryktbara underhandlingar sommaren 1633 med
Sachsen, Sverige och Frankrike. Hvad som först meddelades
belyste emellertid nästan uteslutande förbindelserna med
kurfurstens i Sachsen generallöjtnant Arnim och framställningen
blef derigenom både ofullständig och ensidig. Trodde förf. här
fullt och fast på oskyldigheten af Wallensteins afsigter,
öfvertygades han lika fullständigt af fortsatta forskningar om att
Wallenstein redan i december 1633 umgicks med planen att
affalla från kejsaren, och redan ett år senare kunde han bestyrka
Raschins berättelse om Wallensteins underhandlingar med Gustaf
Adolf år 1631 med aktstycken ur Dresdenarkivet, tala om
Wallensteins försvarare som ett slaget parti, om honom sjelf
såsom beherskad blott af den gränslösaste ärelystnad, utan
kärlek och intresse för någon annan än sig sjelf. Hur långt hade
man ej kommit från Försters idealbild!
Under tiden liade den lärde benediktinern från Mähren
pater B. Dudík företagit en forskningsresa till Sverige (närmast
för att söka efter hitförda mähriska handskrifter), men dess
resultat äfven i afseende på Wallenstein motsågos med stor
nyfikenhet. Han hade ju underhandlat med svenskarne; från
Sverige voro ju sålunda upplysningar att vänta. Hvad Dudík hade
att meddela[2] var ett par aktstycken belysande en
sammankomst mellan Arnim och Oxenstierna i september 1633, saint
några handlingar angående intrigerna i början af det följande
året: intressanta nog och enligt utgifvaren tillräckliga att
ådagalägga Wallensteins skuld — han var t. o. m. nog försigtig att
i det afseendet inhämta ett utlåtande af en österrikisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
