Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generallöjtnant; de bestyrka visserligen den uppfattning Helbig redan
hade sökt leda i bevis om Wallensteins förhållande under de
sista månaderna. Förväntningarna på hvad de svenska arkiven
skulle ha att gifva motsvarade de likväl synbarligen icke. I
sjelfva verket innehöllo dessa mera, men Dudík synes ha
inskränkt sina forskningar i denna sak blott till ett par smärre
grupper af handlingar, och hufvudändamålet med hans resa var
ett annat[1]. I flera senare arbeten har Dudík med begagnande
af österrikiska handskriftsamlingar lemnat nya och vigtiga
bidrag till Wallensteins historia.
Det ligger nära till hands att fråga: lia ej Wallensteins
egna papper några upplysningar att lemna? Det Wienska arkiv,
som forskarne hittills hufvudsakligen begagnat, krigsministeriets,
innehöll de ingående skrifvelserna såväl från Wallenstein som
andra generaler liksom koncept till kejsarens eller regeringens
svar. Hans eget arkiv, åtminstone från de sista åren, fans
emellertid också i Wien, ehuru i ett annat förvaringsrum, nämligen
statsarkivet, der det af en händelse påträffades i början af
1840-talet — ej mindre än omkring 3600 aktstycken för åren 1632
— 1634, och den första som använde dem var den bekante
Friedrich Hurter[2]. På grund af forskningar i de Wienska
arkiven, som efter egen utsago voro uttömmande, skref denna
kejserlige historiograf, utom annat sitt arbete öfver Wallensteins
fyra sista lefnadsår. Hade Förster en gång stält sig på den
yttersta flygeln åt ena hållet, stälde sig Hurter lika decideradt
på den motsatta, och i det värdefulla material han hade framför sig
fann han endast bevis för de beskyllningar, som ända frän
början framkastats mot Wallenstein. Han tog äfven i försvar de
kejserliga berättelserna af 1634 och 1635, hvilkas värde
angripits med sådan häftighet, och i Wallenstein ser han,
åtminstone sedan 1633, förrädaren eller rättare rebellen. Efter 30 års
forskningar skulle man sålunda bragts tillbaka till den
totaluppfattning, som varit den vanliga, innan Förster framträdde.
Att man ej stannade dervid, var mindre att undra på, helst för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
