Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för föreningen med Gustaf Adolf. »Jag hoppas äfven kunna
förmå herr Vilhelm Kinsky», tillägger Thurn i sitt
förstnämda bref, »till en ståtlig penningehjelp»[1]. Det är första
gången detta namn möter i sammanhang med de böhmiska
emigrantplanerna, för hvilka det sedermera skulle få en stor
betydelse. Hela den böhmiska emigrantkolonien hade kommit i
rörelse. Med hvilka lifliga, fastän felslagna, förhoppningar följde
den icke sedermera Gustaf Adolfs företag! Grefve Thurn sjelf —
den lätt antändliga gubben, som i sina bref så gerna strör in
en vers, helst när han är vid godt mod — han gjorde så också nu
— greps lifligt af utsigten att kunna befria sitt fädernesland.
Det var en illusion, som han icke släppte, förr än den beredt
honom de bittraste förödmjukelser.
Den 18 juni återkom Raschin till Prag och uppsökte Trzka.
Nu kallade honom Wallenstein sjelf afsides och underhöll sig
länge med honom; han anförde hur han blifvit »disgusterad» af
kejsaren, som nu gerna ville kalla honom tillbaka, men han
skulle ej lyssna dertill, om än, såsom orden föllo sig, hans själ
vore i helvetets afgrund och han kunde frälsa den genom att
tjena kejsaren. I stället bad han Raschin rekommendera sig
hos konungen, erbjöd sig att göra alt för honom, dock först när
ban såge sin tid och stund; konungen hade ju ännu ej förenat
sig med kurfurstarne. För öfrigt uttalade han sin glädje Öfver
konungens budskap, men tillade att det ej skulle skada, om han
finge några rader ifrån honom. — Den 7 juli (27 juni) var Raschin
åter hos Thurn i Berlin; denne lät nu uppsätta en skriftlig
relation (veterligen ej längre i behåll), och de följdes åt till
Tangermünde vid Elbe, der konungen fans[2]. Denne förmåddes
nu enligt Raschin att egenhändigt gifva Wallenstein ett
skriftligt löfte om hjelp och understöd mot hans fiender, och med
detta bref afreste budbäraren. Det synes ha varit nu som
Thurn (d. 1 (11) juli) fått konungens fullmakt att vidare
underhandla på grund af hvad »der bewuste cavallier» i några för
konungen framlagda punkter föreslagit, liksom att genom honom
disponera andra »eder ståt och fädernesland älskande patrioter» till
detsamma[3]. Ett bref från Gustaf Adolf hade Wallenstein ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
