Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan närmare detalj. Thurn åberopar konungens löfte att skicka
12,000 man jämte artilleri; Wallenstein skulle ha blifvit
vicekonung och fört kriget i konungens namn; han skulle ryckt mot
Wien, samt derefter vid första frost mot de kejserliga arfländerna
i södern. Thurn säger sig ha funnit orsaken till förändringen
deri att Gustaf Adolf fattat misstro mot Wallenstein; Raschin
angifver endast att konungen ej kunde aflåta så mycket folk,
då han framför sig hade en stark fiende. Man har sökt
förklara detta märkliga aktstycke, som en österrikisk arkivman
(Fiedler i Jahrbuch f. Vaterländ. Gesch. s. 189, Wien 1861)
meddelat efter ett i Wien förvaradt »concept», för understucket.
Skälen synas dock ej hålla streck. Redan en flyktig blick på
brefvet måste upptäcka uti uttryckssätt, språk och stafning alla
de egenheter man finner i Thurns egenhändiga bref, der tankarne
nästan stöta hvarandra och sammanhanget ej alltid är det bästa
(jämf. bilagorna längre fram); det förefaller ytterst osannolikt
att ett sådant bref kunnat komponeras, äfven af sjelfva Slavata.
Att det ej i alla delar öfverensstämmer med en fyra år senare
uppsatt berättelse, lärer ej kunna vara afgörande för någonderas
äkthet[1]. Men det blir veterligen ej kändt förrän 1637, således
senare än Raschins berättelse, då en munk insände det till
kejsaren ifrån Prag! Må man dermed sammanställa hvad
Wallenstein enligt Arnims utsago yttrade till honom något senare, att
hela denna underhandling blifvit röjd genom Thurns förvållande,
som dels anförtrott saken åt »eine dame von Tirska», dels i ett
bref utan chiffer talat utförligt om altsammans och ofta nämt
Wallensteins namn, hvilket bref blifvit uppsnappadt af de
kejserlige och saken derigenom känd äfven för jesuiterna i Prag[2].
Vi ha hunnit till de delvis ännu dunkla förhållanden som
sammanhänga med Wallensteins återinträde i kejsarens tjenst
och saehsarnes infall i Böhmen hösten 1631. Betydelsefullt nog,
indrages också vid samma tid en person i Wallensteins hemliga
politik, som genom sina intriger snart skulle bli svenskarnes
hann och förtviflan, den redan flera gånger nämda Hans Georg
von Arnim, Wallensteins förtrogne från yngre år, numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
