393 (Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmaningen[1]. På hans och Trzkas uppfordran skulle sachsarne
äfven ryckt mot Prag. Naturligtvis förkasta hans försvarare
alltsammans. Raschins utsago saknar för sin del icke allt stöd.
Enligt aftalet med Gustaf Adolf skulle kurfursten fatta fast
fot i Schlesien, och expeditionen till Böhmen synes för de flesta
ha varit en öfverraskning. I senare hälften af november (n. st.)
anlände till Dresden en svensk resident, Laurens Nicolai (Tungel),
en bland de mera begåfvade bland de yngre diplomater, som
kring Gustaf Adolf och Oxenstierna uppväxte, längre fram
utsedd till Salvii efterträdare i Hamburg, men död i Dresden just
vid samma tid (d. 21 okt. 1633). Han hade med förvåning hört
om detta böhmiska tåg, »diese schleunige und fast precipitirte
expedition», så mycket mer som arméen var svag och illa
betryggad uti ryggen; i Dresden fans det blott 600 man. Bland
gissningarna om orsaken anför han i första rummet den, »att
Wallenstein i detta verk vore det stora hjulet och att allt
berodde på ett hemligt förstånd med honom»[2]. Märkvärdigt nog
berättar han likaledes, att Thurn i början varit illa tillfreds
öfver infallet i Böhmen, som skett utan »consiliorum
communicatio»[3]. Så vidt omständigheterna hittills äro bekanta, synes
det mesta tala för att Wallenstein hade någon andel i
sachsarnes infall uti Böhmen.

Med sammanträffandet med Arnim, hvartill Wallenstein
hade kejsarens uppdrag, men hvartill äfven uppmaningar från
svensk sida synas ha kommit, drog det ut på tiden. Först den
29 nov. sammanträffade de båda fältherrarne på slottet Kaunitz
en af Trzkas egendomar i norra Böhmen. Enligt Raschin voro
både han och Bubna närvarande. Om hvad som här afhandlats
har man ej haft någon närmare kännedom; Wallenstein sjelf

[1] Hurter, a. a. s. 110. Raschin, som låter saken gå genom Thurn,
antyder att Arnim redan förut var prevenerad. Både Arnim och Thurn anförde
sedan som orsak nödvändigheten af att skaffa hären underhåll och bättre qvarter.

[2] L. Nicolai till Sadler d. 14 nov. 1631, RA. De andra gissningarna äro, att
Gustaf Adolf genom Thurn låtit förmå kurfursten af Sachsen härtill; att Arnim
på eget bevåg gjort denna »impresa» och slutligen att kurfursten velat
bemäktiga sig ett par kretsar i Böhmen som pant för sina försträckningar till kejsaren.
[3] Detta stämmer visserligen illa med Thurns bref till Oxenstierna af d.
³/₁₃ dec. 1631, hvari han tillskrifver sig sjelf hela förtjensten af det böhmiska
företaget, bättre åter med hans bref till Frans Albrecht af S.-Lauenburg 1633 i
maj, der han om Arnims expedition utbrister: »es war der einzug, mittel und
ende so schlimm und schlecht, das ich weder liebe, vertrawen noch hofnung haben
könte.» (Bil. till ett bref af Salvius från Hamburg till Regeringen i Stockholm.
RA. Dipl. Hamb.) Eget är att Arnim på samma sätt sedermera sade sig ha från
början varit mot saken (jf. Helbig, Wallenstein und Arnim, s. 9).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ht/1883/0397.html

		Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 / 393 (1881) With: Emil Hildebrand Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|