Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och velat uppskjuta saken. Slaget vid Lützen kom emellan.
Eljest, säger Raschin, hade »traktaterna åter upptagits». Det
är ej utan, att äfven till innehållet i Raschins sista uppgifter
det följande kan erbjuda en anknytningspunkt.
3.
Vi stå vid den sista vändpunkten i Wallensteins lif.
Nyåret 1633 fann honom visserligen åter i Böhmen, der han samma
tid året förut befunnit sig, och resultatet af föregående års
fälttåg kunde synas problematiskt nog; Gustaf Adolf hade
visserligen fallit, men hans afsigter fullföljdes i alla delar af
Oxenstierna. I det yttre syntes dock förtroendet för Wallenstein
orubbadt och i de planer, som af spanska hofvet uppgjordes för det
nya året var den förnämsta rollen ämnad åt honom[1].
Året ingick under en allmän längtan efter fred. Arnim
yttrade sig derom till kurfursten af Sachsen i ett ganska
märkligt memorial af d. 28 dec. 1632; det var icke direkte ovänligt
mot svenskarne; om Wallenstein fäller han de karakteristiska
orden: hertigen af Fridland torde ej vara nöjd med äran att
ha försatt det romerska riket i tranqvillitet, utan äfven ha den
ambition att kunna lemna de efterkommande ett realt minne
antingen genom förstoring af sitt land eller förhöjning af sitt
stånd[2]. I Dresden öfverlade kurfurstarne af Sachsen och
Brandenburg om vilkoren för freden, ehuru utan att komma öfverens,
och den gamle fredsmäklaren, landgrefve Georg af Hessen,
skaffade sig snart tillfälle till en konferens med kejserliga ombud
uti Leitmeritz. Från Danmark afgick den ena beskickningen
efter den andra till Wallenstein och kejsaren, för att
undersöka ställningen och erbjuda bemedling. Från England och
Frankrike kommo utomordentliga sändebud, t. o. m. från Polen
anmälde sig tidigt nog en medlare. Alla ville de bedrifva sina
värf i den djupaste hemlighet, ehuru den sällan länge kunde
bevaras. Hvad som från början åt underhandlingarna gaf en annan
riktning, var den, för många oväntade, mäktiga ställning som
rikskansleren intog, och omöjligheten att åt den högfärdige, men
småsinte dryckeshjelten i Sachsen öfverlemna ledningen af det
[1] Wittich i Preuss. Jahrb. 1869, 1, s. 26.
[2] Hallwlch, Wall. Ende, II, s. 247.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0402.html
