Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela[1]. Märkligt var det nu, att Wallenstein sjelf, den berömda
krigarhöfdingen, snart visade sig som den ifrigaste vän af denna
allmänt efterlängtade universalfred; kan man egna någon sympati
åt hans sista verksamhet, så beror det ensamt på detta
förhållande, som ej längre kan betviflas; de synpunkter han i detta
hänseende under alla växlingar nästan orubbligt vidhöll, saknade
ingalunda sitt berättigande. De växlande förbindelser, i hvilka
han inlät sig få endast på detta sätt en möjlig förklaring.
Oxenstierna, som tills vidare nästan uti alt sökte fullfölja
Gustaf Adolfs sista tankar, hade egnat en särskild
uppmärksamhet åt tillståndet i Schlesien, dit konungen några månader
före sin död afsändt öfversten Kochtitzky såsom legat. Med
anledning af dennes rapporter (han dog för öfrigt snart) utsåg
kanslern den gamle grefve Thurn, befryndad med hertigarne af
Lignitz och Öls och för öfrigt i anseende på orten, att öfvertaga
direktionen öfver kriget och staten i dessa trakter. Han skulle
söka draga öfver på Sveriges sida de evangeliska ständerna,
bevaka förbindelselinierna efter Oder och Warthe till Pommern
och om möjligt intränga djupare i de kejserliga arfländerna.
Affärdandet af en så betydande person som Thurn med en så
vidsträckt fullmakt kunde ej undgå att väcka uppseende.
Isynnerhet blefvo kurfursten i Sachsen och Arnim upprörda; man
talade om rikskanslerns sträfvan efter ’perpetua dictatura’ i
Romerska riket, man menade att en dylik åtgärd stred mot
öfverenskommelsen med Sachsen om gemensamt directorium o.
s. v. Ehuru kanslern instruerade Thurn att samverka med
sachsarne och undvika all anledning till jalousie, dröjde det icke
länge, innan det kom till en tämligen skarp konflikt mellan
sachsiska och svenska öfverbefälhafvaren, ovänner ända sedan
samvaron i Prag det föregående året. Arnim talade om att
lemna befälet, Thurn klagade att han på fyrtio år ej lidit en
sådan förargelse; det lyckades slutligen hertig Frans Albrecht
af Lauenburg att bilägga tvisten. Att krigsoperationerna under
april och maj derigenom skulle förlamas, var naturligt. Något
allvarsamt ansågs dock ej vara att befara före Wallensteins
bebådade ankomst till Schlesien, men innan dess hade han redan
satt sig i hemlig förbindelse med Thurn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
