Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trovärdighet. Det program Wallenstein här utvecklar blef han
i det längsta trogen; en fred på grundvalen af religionsfrihet
samt återställande af gamla fri- och rättigheter. Det var ju
åtminstone en del af hvad Gustaf Adolf velat. Det är ett par
andra drag, som förtjena framhållas; han tycks vara öfvertygad
om att »die pfaffen» ej skola lägga hinder i vägen, och han vill,
karakteristiskt nog, genomföra det hela genom en förening af
armeerna. Vi ha i sjelfva verket hört en del af hans innersta
tankar; planen saknade ej en aggressiv karakter — mot svenskarne,
men i nödfall äfven mot kejsaren, som ju ingenting skulle ha
med saken att göra — för att icke tala om Baiern och Sachsen.
Hela sitt mål hade han visserligen icke blottat; med sina sista
planer för egen räkning hade han hållit tillbaka.
Berättelsen är äfven i ett annat afseende af värde. Den
sätter oss i stånd att kontrollera Raschin i hans författarskap.
Hvad han anför om sjelfva händelserna bestyrkes t. o. m. i
detaljer. Äfven det närmast föregående af hans relation blir
trovärdigt genom denna redogörelse för Bubnas samtal. Men
en skilnad, som genast faller i ögonen, är den att den förre
låter Wallenstein helsa den svenska rikskansleren, att han
numera verkligen ville genomföra sin afsigt och blifva konung i
Böhmen. Hvad han yttrade om kronan var ju alldeles raka
motsatsen. Må man dock icke förhasta sig med den slutsats,
som ligger så nära till hands: att Raschins framställning af de
yttre fakta antagligen är riktig, men att det ej är lika väl
bestäldt med de ord han lägger Wallenstein i munnen, eller med
den mening han lägger i dessa ord. Här är visserligen en
möjlighet för förfalskning — och för Slavatas inverkan. Vi få icke
förhasta oss, ty det framgår af alt — det följande skall visa
det — att Wallensteins förtrognaste voro öfvertygade om att
den böhmiska kronan ändock var hans ärelystnads egentliga och
yttersta mål; Thurn och Bubna, Trzka och Kinsky, de som borde
känt honom bäst, synas ha varit af samma mening. Hur lätt
kan ej Raschin ha åt hans ord och afsigter gifvit den färg, som
man i dessa kretsar trodde dem innerst ega. Det behöfver ej
ha skett uti ond mening, men visserligen gör det att hans
vitnesbörd i hvarje sådant fall endast med försigtighet kan antagas.
Den 21 april (1 maj) hade Thurn i bref till Oxenstierna
upprepat en redan dagen förut framstäld önskan att få veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
