Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenstein önskade nu att få tala med Thurn och den
gamle grefven gaf sig, ehuru illa plågad af sin gikt, på väg. Han
hade redan (d. 30 maj, g. st.) underrättat rikskansleren om
stilleståndet, tilläggande att Arnim numera var invigd i
hemligheten och »önskade samma person lycka icke blott till länderna,
utan äfven om det vore mera». Han ankom till högqvarteret,
besökte hertigen af Friedland den 2 (12) juni och blef på det
mest utmärkta och artiga sätt mottagen; han trodde sig kunna
försäkra att alt hvad Bubna refererat förblefve oförändradt och
väntade endast otåligt på dennes ankomst. En mängd böhmare
hade under tiden samlat sig, färdiga, såsom Thurn skrifver (d.
31 maj), att våga hvad de hade qvar, sitt lif. Bubna kom
omsider och hade den 9 (19) juni audiens hos Wallenstein. Han
lät denne läsa Oxenstiernas skrifvelse; hertigen berömde dess
innehåll, och måste bekänna, säger Thurn, att en säkrare, bättre
och närmare väg till fred ej kunde upptänkas. Men, skall han
ha tillagt, ännu är det icke tid; när tiden kommer skall jag
göra alt. Bubna skall då efter audiensens slut beklagat sig för
Trzka öfver att hertigen ändrat mening och uppskjutit saken;
han, Bubna, skulle i Oxenstiernas ögon stå som en ljugare och
ångrade att han någonsin rest till honom. Trzka skall ha skjutit
skulden på astrologerna, men bedyrat att fursten menade ärligt.
Det är Raschin som omtalar denna del af Wallensteins svar
och Bubnas harm. Enligt en berättelse från Prag hade
Wallenstein föreslagit än det ena än det andra omöjliga och
slutligen uppskjutit sin resolution till Arnims ankomst[1]. Äfven
Thurns bref af d. 15 juni (g. st.) förråder redan misstro. »Skall
man »plumbwais bloczen» till dessa saker», skrifver han, »vore
det oförsvarligt inför E. Exc. och riket»; »det heter disce caute
mercari» Han tillägger, liksom för att lugna sig sjelf, att han
fått Trzka att erkänna »att generalissimus ej kan underlåta att
göra hvad E. Exc. föreslagit och jag städse önskat».
Karakteristiskt nog är det hans sista bref på länge i denna ömtåliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
