Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kurfursten, utan äfven Arnim: intet under derföre om man förteg dem.
Man tänkte ej på annat än att icke stöta någon för hufvudet,
hvarken kejsaren, Danmark, Wallenstein eller vännerna, men
satte icke i fråga att uppträda frankt och uppriktigt. Arnim
var visserligen sjelf icke aldeles belåten med det svar han
fick. Den hemliga plan, i hvilken han invigts, synes han icke
ha förrådt. Från Ortrand reste han lika hemlighetsfullt till
kurfursten i Brandenburg, »utan tvifvel för att inbilla honom
något särdeles», skref L. Nicolai. Man hade så mycket mera
skäl att retas af hemlighetsmakeriet, som svenskarne sjelfva
ingalunda voro okunniga om anledningen till stilleståndet, för
hvars ingående Arnim offentligen föreburit en hop med svepskäl,
och derföre icke saknade orsak till misstanken, att något mot
dem mindre vänligt hopspans. Oxenstierna sjelf visste ej hvad
han skulle tro. Jag måste bekänna, skref han till Gustaf Horn,
»att de schlesiska traktater mig i alla consilier icke litet turbera»,
och under den ovisshet, hvari han befann sig, viste han ej rätt,
hvad han skulle råda honom, annat än att handla efter
omständigheterna. Sjelf misstänkte han att Wallenstein blott
förberedde någon »impresa» åt ett eller annat håll med Holck eller
Aldringen[1]. Och i ett cirkulär ett par dagar senare från
Frankfurt hette det: »underligt är att de sachsiska traktera utan vår
vetskap, göra stillestånd och kasta oss derigenom krigslasten på
halsen». På samma gång fans det dock lämpligt att meddela
de svenska diplomaterna en underrättelse om Bubnas
beskickning. Wallenstein har låtit hemligen besöka Hans Exc., heter
det, om friden genom generalmajoren Sbubenow, således att
armeerna måtte konjungeras och kejsaren dertill tvingas. »Han
synes till satisfaktion vilja hafva för sig Böhmen, men
presenterar fäderneslandet framför recompens. Hans Exc. hafver
derpå svarat icke något realt, utan att närmare sondera hans
intention». »Det synes likt att Wallensteins förslag icke är utan
fundament», heter det verkligen till sist[2]. Oxenstierna
räknade emellertid på de fyra öfverkretsarnes och Brandenburgs
hjelp mot Sachsens illvilliga planer och ämnade skicka Banér
till Schlesien. Det senare skulle visserligen helt säkert alldeles
förändrat ställningen der i landet. — För öfrigt hade äfven den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
