Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet, men tycktes endast vålla osäkerhet och söndring,
och upplöste sig omsider till intet, sannande Oxenstiernas
omdöme om svårigheten att få ett dylikt verk till stånd. Den
overksamhet som rådde i Schlesien — på hela fyra veckor hörde
L. Nicolai i Dresden intet ljud derifrån — blef ytterst
förderflig för de evangeliskes stridskrafter, som mer och mer upprefvos
genom fiendens kringsvärmande lätta trupper, medan å deras
sida en bedröflig brist på förtänksamhet synes ha rådt, befälet
inom sig var söndradt, och det olyckliga landet led nästan lika
mycket af vänner som fiender. Thurn, Arnim och Frans Albrecht
täflade snart i att framställa tillståndet som ohållbart. Någon
genomgripande åtgärd visade sig altmer nödvändig — Thurn
har saknat all förmåga att uträtta något, fastän viljan var
god — men åtskilliga omständigheter synas kommit i vägen.
Banér, på hvilken rikskansleren tänkt, hade ämnat resa hem
till Sverige och för öfrigt varit sjuk, ehuru underhandlingen om
hans qvarstannande ännu ej afbrutits.
Feuquières återvände emellertid, ungefär efter en månads
frånvaro, till Dresden ifrån Berlin, der han lyckats draga
kurfursten öfver till det svensk-franska partiet. Han kom dels för
att höra utgången af den underhandlig Brandenburg öppnat med
Sachsen genom Leuchtmar, dels för att sköta sina egna hemliga
förbindelser med Kinsky rörande Wallenstein. Hans regering
hade med ifver gripit efter de meddelanden han låtit göra
densamma i detta hänseende. Memorial, depecher och bref från
den franske konungen och hans rådgifvare kommo honom till
handa i detta ärende; han hade till och med alternativt
fullmakt att sluta en traktat med Wallenstein såsom med en
sjelfständig furste, ehuru man visserligen föredrog att han verkstälde
sitt affall under Frankrikes beskydd. Men Feuquières eget
intresse för saken började snart att svalna. Dels fick han höra
att Oxenstierna viste om affären, och att en sådan redan blifvit
inledd under den svenska konungens lifstid, dels begynte han
sjelf finna det alt svårare att se någon dager i densamma.
Wallenstein hade iakttagit en fullkomlig tystnad i afseende på de
först gjorda förslagen, och det enda Kinsky hade att meddela
var en förfrågan från honom, huruvida Feuquieres var lika
sinnad nu, som när de första samtalen egde rum med Kinsky. Det
var då som Feuquières gaf sitt bekanta genmäle, att hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
