Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlige ovän, grefve Schlick afsändes till Schlesien för att
taga reda på ställningen och höra sig för, såsom det sades,
huruvida Wallenstein läte draga sig vid näsan af fienden. Han hade
dessutom i uppdrag att i hemlighet söka vinna Piccolomini,
Gallas och andra inflytelserika generaler, för den händelse
kejsaren ville företaga en förändring med Friedland »till följd af
hans sjukdom eller annars». Från många håll höres ryktet att
kejsaren hyste tankar att afsätta sin fältherre[1]. Också lär
Schlicks beskickning väckt Wallensteins synnerliga vrede; de
vilda rykten, som i det hänseendet voro utspridda, har
Khevenhiller relaterat. Hvad man vet är emellertid att hertigen kunde
afgifva förklaringar, som tillfredsstält kejsaren. — Äfven bland
hären synes missnöje ha rådt med hans krigföring. Enligt Thurn
hade Wallenstein yppat, att han ej kunde lita på vissa
regementen, och hade derföre bedt honom och Arnim vara beredda
på att i nödfall »bringa dem till lydnad». Hur hans
verksamhet kritiserades visar ett redan omnämdt italienskt aktstycke,
som ej så långt efteråt blifvit uppsatt och i senare tid
publiceradt; det är särdeles betecknande såsom framkommet på en
tid, då man ännu ej vågade öppet tala om förräderi å
Wallensteins sida[2].
I afseende på underhandlingarna i öfrigt iakttogs mycken
hemlighetsfullhet, och i Wallensteins omgifning misstänkte man
att han ej omtalade mer än han fann lämpligt. L. Nicolai
lemnades utan alla underrättelser från Schlesien, och om Thurn
skref något, skedde det i så mystiska ordalag, »att en Oedipus
näppeligen kan förstå det». Mot Oxenstierna visade sig dock
den gamle grefven mindre förbehållsam. Fem dagar efter
stilleståndet försäkrar han å nyo, att »det är beslutet att jaga
kejsaren till Spanien». Lätt omstämd som alltid, var han numera
full af förtroende för Arnim: »gud har utkorat honom till
utförande af detta verk ... vi ha samtliga orsak att älska, lofva
och tacka honom».
Denne senare åter hade å sin sida underrättat kurfursten
om stilleståndet och anhållit om en ny konferens, som också
egde rum i slutet af månaden. Den 22 aug. (1 sept.)
meddelade han sig med Oxenstierna från Leipzig, åberopade Thurns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
