Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bref och bad honom om ett möte i Fulda, dit han fått
kurfurstens tillåtelse att begifva sig. Öfverste Vitztuhm, som
affärdades med brefvet, skulle i korthet redogöra för förloppet i
Schlesien[1]. På vägen uppsökte Arnim fältmarskalken Holck
uti Gera, utan att likväl hinna träffa med honom något bestämdt
aftal om utrymmande af Sachsen, dit han kort förut företagit
sitt sista plundringståg, och var den 29 aug. i Fulda.
Oxenstierna utsatte staden Gelnhausen mellan Frankfurt och Fulda
till mötesort, och här hölls den 2(12) september på morgonen
det ryktbara sammanträdet mellan de båda statsmännen,
hvarom Oxenstierna samma dag underrättade hertig Bernhard i detta
bref, der hr Schebek vädrar Slavatas ingifvelser. Arnims
föredrag var egentligen blott en utläggning af hvad Oxenstierna
redan fått höra genom Thurn. Han redogjorde för orsakerna
till hertigens förbittring, för hans förhållande till sin armée,
och hur han räknade på Arnim och hertig Bernhard för att
betvinga de motspänstiga. Äfven om kronan Böhmen och dess
fria val hade något talats. Hertigen ville, om han finge bistånd
från svenskarne, draga sig tillbaka dit och sedan rycka in i
Österrike, hertig Bernhard skulle gå mot Baiern, Horn mot Feria
o. s. v. Men när alt kom omkring, hade Arnim sjelf icke
egentligen vetat hvad han skulle tro, och det enda han varit säker
på var att hertigen visat sig mycket förbittrad. Oxenstierna
svarade, liksom en gång förr, att hertigen kunde räkna på hans
understöd, i fall lian fullföljde sitt förehafvande, och att hertig
Bernhard skulle komma Holck till hjelp, om han behöfde sådan
mot sina trupper, men att om sjelfva hufvudsaken måste vidare
underhandlas. Så hette det i brefvet till hertigen af Weimar.
Samma tankegång utvecklades åtta dagar senare i en af Grubbes
cirkulärrelationer. Sedan han redogjort för Arnims besök och
hur det föregifvits att hertigen ville revangera sig på kejsaren
och »coniungera sig med oss», tillägges: »ändock man här håller
denna handel mäkta suspekt, dock efter ingen skada deraf följa
kan, när alla saker hållas in integro och häruppå icke göres
någon stor säkerhet, så blifver tiden hemstäldt, huru detta vill
sig skicka, och hålles alt mot fienden i full beredskap.» I sitt
andra bref till hertig Bernhard, hvilken uttalat starka tvifvel
om det hela, visade sig rikskansleren ännu mera reserverad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
