Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASPENÄS- OCH FÅNÖ-ÄTTERNAS HÄRSTAMNING. 459
stöd som kunna finnas för detsamma. Såväl bland Folkes som Knuts
barn förekomma namnen Johan och Birger, hvilka kunna vara tagna
efter de båda Filipssönerna. För ett nära samband mellan Johan
Filipsson och Knut Jonsson kan äfven anses tala, att då riddaren
Karl Göstafsson år 1292 gör sitt testamente l) han närmast efter en
själagåfva för sina föräldrar förordnar en för Johan Filipsson, samt
vid fördelningen af gåfvor till enskilda personer nämner främst fore
sina egna anhöriga Knut Jonsson, som erhåller det harnesk och
svärd, som hans (Knuts) fader egt. Att Johan Filipsson lemnat
afkomlingar efter sig framgår dessutom tydligen af ett bref2) från år
1282. — Att Knut Jonssons moder varit fru Ingegerd till liändelö,
en dotter till lagmannen Svantepolk Knutsson kan väl näppeligen
betviflas, då han ofta säges vara broder till riddaren Göstaf
Tunnesson 3), hvilken bevisligen var hennes son 4), samt jämte honom m. fl.
egde »jus presentandi» till Vårfrukapellet i Linköping5). hvilket
blifvit stiftadt af henne och flere hennes förfäder. Namnet Knut
har han väl erhållit efter sin morbroder väpnaren Knut
Svantepolks-son eller dennes farfader hertig Knut af Reval. Fru Ingegerd skulle
således hafva varit gift med Johan Filipsson och lagman Svantepolk
varit dennes svärfader. Uti tvänne bref6) nämnas de äfven
tillsammans på ett sätt som synes kunna tala härför, det ena af år
1272 då cle sägas hafva bifallit en konung Valdemars gåfva till
det ånyo upprättade kanonikatet vid Linköpings domkyrka, det andra
-af år 1278 då de besegla en hans gåfva till Margareta
Ragnhilds-dotter.
Att föra slägtledningen längre upp kan visserligen tyckas vara
att väl mycket inlåta sig på gisningarnes fält, men då så väl P. A.
Munch 7) som O. Montelius 8), dock utan anförande af några skäl,
insatt Johan Filipsson å Folkungaättens stamtafla, torde det ej skada
att här framdraga de stöd som kunna finnas derför. Uti det senast
utkomna häftet 9) af Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie
finnes afbildadt ett sigill från år 1230, som tillhört danske riddaren
Peter Strangesson, (d. 1241). Detta liknar i hög grad Lejonörnen
Den enda egentliga skilnaden är, att nosen är mer utdragen,
hvarigenom hufvudet blir mer ulf-likt. Om denne Peter Strangesson,
som var gift med Esbern Snares dotter Ingeborg, veta vi 10), att
han hade en dotter Elin, som var gift först med Knut långe och
sedan med en Filip Laurensson, hvilken uppgifves vara dotterson
till Vikjarl en Filip, Birger Brösas son. Detta sigill gifver ett ej
[) S. D. II: 1053.
2) S. D. I: 744.
3) S. D. IY: 3069 m. fl.
4) Messenius, Tumbæ s. 27.
5) S. D., V: 3909, 3934.
6) S. D. I: 557, 653.
7) Munch, Det norske folks Historie, IV: 2. slägtt. 7.
8) Sveriges Historia, I: s. 391.
9) 1883, h. 1, s. 37.
10) Munch, a. a., IV: 1, s. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
