Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAROCHOVSKY, PATKULS AUSGANG. XXV
fördelar. Förf. visar med Jessens bref att Patkul redan i april
månad förehade dessa planer och att han genom de holländska
diplomaterna sökte få sina meddelanden stälda till svenska regeringen.
På en annan väg sökte han äfven få en kommunikation öppnad
genom de brandenburgska ministrarne Ilgen och Wartenberg (förf.
synes dock ej anlitat Schulenburgs Denkwürdigkeiten, der det
redogöres för denna brefvexling, ej heller sträckt sina undersökningar till
de Berlin ska arkiven).
Patkul spelte nu sålunda falskt spel både med konung August
och med tsaren, liksom konung August äfven spelte sådant både med
tsaren och med Patkul. Hans beskickning till Berlin i maj månad blef
under sådana förhållanden ganska krånglig. De preussiska ministrarne
kände väl hans farliga läge. Då ligen en gång roade sig med att
af linierna i Patkuls händer draga spådom om en våldsam död, ville
han måhända gifva denne en varnande vink och hemtade tvifvelsutan
sin förmodan från säkrare källor än keiromantiens.
Med det mot August erhållna »beviset» återvände Patkul och
skyndade genast att meddela det åt tsaren. I hopp att kunna
uppdaga än mer lofvade han att »mer än någonsin caressera konungen
och hans ministrar». A sin sida »caresserade» äfven August Patkul,
tog honom med sig till Leipzig och Moritzburg samt derifrån (i
juni och juli) till Karlsbad och Teplitz, der de båda visade
hvarandra det vänligaste anlete och ömsesidigt sökte bedraga hvarandra.
Här var nog August den, soin egde de största resurserna. Redan var
han besluten att åter närma sig tsaren och tvifiade ej på, att vid att
personligt möte dem emellan de forna såta vännerna skulle återfinna
hvarandra, och då vore Patkul fullt mogen för sitt fall. I svekläggning
var Patkul, ehuru mästare sjelf, dock ett barn mot konung August.
Under sådana förhållanden inträffade under höstmånaderna mötet
i Grodno mellan August och tsaren. För sina egna snedsprång fick
nu August lätt förlåtelse, då han lofvade ånger och bättring; men
mot Patkul var det nu han som förde de förkrossande vapnen.
Som redan kändt är, var det Peters mening, att Patkul till slut
skulle, då omständigheterna tilläto det, föras till Ryssland för att
der stå till rätta. Han kunde då ej med synnerligt missnöje se, att
man redan i Dresden försäkrade sig om hans person. I sitt bref
af den 21 febr. 1706 till konung August godkände han den
åtgärden. Annorlunda blef förhållandet, då August slöt separatfred med
Karl och utlemnade Patkul; man märker emellertid, att tsaren lifligare
harmades öfver separatfreden än öfver utlemnandet, hvilket egentligen
blott anföres som en försvårande biomständighet.
Genom sina sakrika och intressanta meddelanden har förf.
endast gifvit nya stöd åt den uppfattning, som i Patkul ser en
»politisk äfventyrare utan moralisk halt». Mellan denna uppfattning och
den annars föga tillförlitlige Försters (ur hvilken förf. synes hafva
till stor del hemtat sin föga lyckade redogörelse för Patkuls tidigare
lefnadsöden) torde det nog vara onödigt att uppsöka någon »so
ziemlich in der Mitte» befintlig ståndpunkt.
Otto Sjögren*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
