Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSK HISTORIA.
XXIX
romerska rikets delning och resultatens sammanfattning i handböcker.
För denna tid har man hittills — med undantag af Gibbons nu
föråldrade arbete — endast monografier, såsom t. ex. Burchhardts
»Die Zeit Constantins»), eller om någon företagit sig en genomgående
undersökning, så har den företrädesvis gält rättsinstitutionerna,
grundad på den senromerska periodens vigtigaste litterära företeelse, de
juridiska källsamlingarne. En allsidig framställning af det romerska
rikets författning under kejsartiden ända till vestromerska rikets fall
är således ett i hög grad tidsenligt företag, på samma gång som
det ställer ganska stora fordringar på den, som griper sig an med
verket.
Prof. H:s arbete har icke växt ut ur en sitt eget ändamål
varande sysselsättning med den romerska forntiden, utan är närmast
tillkommet för att bilda inledningen till ett verk om de europeiska
staternas författning under medeltiden. Häri torde man ha en garanti
för att just den senare tiden af kejsardömet, hvars författning bäst
behöfver en uttömmande framställning, skall blifva särskildt
tillgodosedd, och förf:s kända djup och grundlighet är en säker borgen för,
att den romerska historieforskningen skall göra en betydlig vinst
genom hans arbete.
Arbetet sönderfaller i två afdelningar, af hvilka den förra
skildrar den Augustiska författningen och dess utveckling till
Diocletianus, den andra tiden från Diocletianus till vestromerska rikets fall.
Det är förra häftet af förra afdelningen, som hittills utkommit. Det
börjar med en framställning af det genom Augustus införda
principatets författning. Att i hufvudsak något nytt skall förebringas
på detta område, kan man icke vänta efter de uttömmande
framställningar, som gjorts af Mommsen m. fl. Också inskränker sig förf.
till en sammanträngd öfversigt, hufvudsakligen efter Mommsen, gjord
med sjelfständig uppfattning och synnerligen öfverskådlig, hvadan
äfven denna del torde komma att blifva särdeles användbar vid
akademiska studier. Förf. ansluter sig i sin uppfattning af den
Augustiska författningens väsen till Mommsen, som kännetecknat den med
benämningen dyarki, d. ä. en författning, beroende på högsta
myndighetens delning mellan två sjelfständiga, hvar för sig lika berättigade,
statsmakter, kejsaren och senaten. Dualismen, som under
republikens sista århundrade representerats af optimat- och folkpartiet, lefde
således enligt denna uppfattning författningsenligt qvar i det romerska
samhället, ehuru med en redan från början gifven öfvervigt för den
ena statsmakten, kejsaren, hvilken öfvervigt det berodde af regentens
person att göra gällande eller söka öfverskåda. Den »tredje
statsmakten, däremot, med hvars tillhjälp kejsardömet grundats, blef
undanskjuten; folket spelar under kejsartiden ingen annan roll än
åskådarens. Förf. vänder sig (sid. 28) meel grundade invändningar
mot Mommsens %försök att rädda folkets rättigheter genom att i vissa
fall öfverlåta dem på hären, såsom romerska folkets representant,
hvilken författningsenligt hade befogenheten att till- och afsätta
kejsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
