Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSK HISTORIA.
XXXI
tilldraga sig såsom naturligt utom latinerna etruskerna en särskild
uppmärksamhet. De olika åsigterna om detta gåtlik a folks ursprung
anföras; bland de anförda arbetena saknar man Deeckes och Paulis
Etruschische Forschungen. Förf:s korta antydning om Etruskernas
konst är af den beskaffenhet, att den lätt kan gifva anledning till ett
missförstånd. Han kallar nämligen denna konst »en karrikatyr af
den helleniska» och jämför för att rättfärdiga detta uttryck
»hellenernas Gorgohufvuden med deras kalla öfverjordiska skönhet» med »de
hiskliga gestalter med uppsliten mun och hängande tunga som Museé
Campana i le Louvre förvarar». Häraf skulle man kunna tro, att
dessa hemska gapande Gorgohufvuden äro ett specielt etruskiskt
uttryck för något, som af grekerna framställdes under en sådan form
som t. ex. Medusa Eondanini, då de i själfva verket hos grekerna
äro det ursprungliga (man erinre sig t. ex. blott den bekanta
me-topen från Selinunt), ehuru detta folks skönhetssinne icke kunde
stanna vid sådana skräckbilder. En annan anmärkning må i detta
sammanhang göras. Francois-vasen är ett mindre väl valdt
exempel på etruskisk keramik: genom sina inskriptioner och i någon
mån äfven genom det mytiska stoff, dess afbildningar innehålla,
framställer den sig som ett rent grekiskt arbete, om också möjligen
förfärdigadt i Etrurien af grekiska handtverkare. Ej häller gör
Erancois-vaseii med sin ålderdomliga prägel skäl för det honom af
förf. tillerkända epitetet »den skönaste af antikens vaser», om han
också icke utan skäl kan kallas den intressantaste.
Skildringen af Italiens land och folk afslutas med en skickligt
gjord framställning af Roms topografi, hvars värde förhöjes af en
mängd goda afbildningar. En kännbar brist är dock frånvaron af
en and vändbar plan öfver Forum. Den, som efter Th. Menke
bifogas i slutet af häftet, är af allt för liten skala och dessutom i många
fall alldeles oriktig ; så t. ex. är basilic a Julia på denna plan
orienterad i n.o. och s.v., d. v. s. såsom den skall ha varit före
ombyggnaden genom Augustus. Önskligt vore, att i något följande häfte
en större och framför allt riktigare plan meddelades, t. ex. efter
taflan hos Jordan, Capitol, Forum und Sacra Via in Rom; äfvén en
större stadsplan skulle säkert vara välkommen för dem, som meel förf:s
ledning vilja göra sig hemmastadda i Rom. Bland de rättelser, som
utlofvas i sista häftet, kommer naturligtvis också ett beriktigande af
uppgiften, att basilica Æmilia påbörjades år 53 af segraren vid
Pydna. Castorstemplets oinbyggning förbindes med Augusti
nybyggnader på Forum, men egde rum först under Tiberius. Antagandet,
att pons sublicius gick öfver Tiberön, är långt ifrån bevisadt. Andra
smärre anmärkningar, som skulle kunna göras, lemna vi derhän; på
det hela taget bör denna afdelning bli af mycken nytta för den, som
utan allt för mycken möda vill orientera sig i det gamla Rom.
Under rubriken »den romerska statens inre förutsättningar»
sammanfattas familje- och gentilrätt. Familjens ursprungliga karakter
såsom religiös institution framställes efter Fustel de Coulanges bekanta
arbete »la cité antique». Därefter kommer förf. till den romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
