Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URKUNDS- OCH TEXTPUBLIKATIONER.
XLIII
blott jämföra de anekdoter de berätta — men den kan dock icke
af någon annan ersättas; också ha såväl Fryxell som Carlson med
fördel begagnat sig just af den talangfulle franske ambassadörens
skrifvelser särskildt för att ur dem låna en mängd af dessa
personliga drag, som åt berättelsen ge färg. Det är framför allt för Karl
XILs karakteristik, som d’Avaux, af Ludvig XIV befahl att troget
skildra den unge konungen, har intressanta data att meddela. Hans
depecher äro till en del källan för dessa historier om konungens
ungdomslynne och skick, som alla numera känna, liksom äfven för
andra, hvilka icke äro lika allmänt bekanta, och hans sätt att
berätta dem inger ofta ett visst förtroende. Den ryktbara anekdoten
om ridten i skjortan antager t. ex. hos d’Avaux en tämligen
oförarglig form: det stannade enligt honom vid skjortärmarne och icke
ens derhän gick den svenske konungen. Märkligare än
berättelserna, för öfrigt ganska täta, om dessa pojkstreck och upptåg äro
emellertid omdömena om konungens karakter, den gryende
sjelf-rådigheten, ärelusten, begäret att öfverglänsa alla, förmågan att
imponera på sin omgifning m. m. d. »När någon är dömd till straff,
frågar han vanligen huru hans far skulle gjort, och när man svarar
att han skulle låtit (brottslingen) löpa gatlopp tre gånger, låter han
det ske fyra; och när det är fråga om att belöna någon, frågar han
hvad hans far skulle ha gifvit, och om man säger tio dukater, låter
han gifva 40.––— När han är in privato är han glad och
upprymd ––men när han uppträder offentligt med senatorerne
allvarsam och sträng. Desse herrar inträdde i den aflidne konungens
kammare oanmälda och språkade der fritt och rätt högt. Nu mera
träda de icke in utan tillstånd, och när de äro inne, iakttaga de en
vördnad och tystnad, som de endast afbryta för att hviska
hvarandra något i örat».
Af depecherna för 1697, 1698 har en del redan länge varit i
tryck tillgänglig för den svenska historieforskningen genom aflidne
adjunkten Wahrenbergs ur samma handskrift gjorda excerpter, som
äro utgifna i 40 delen af Historiska Samfundets handlingar.
Önskligt vore om den holländske utgifvaren, i fall han är betänkt på att
förse sin förtjenstfulla publikation med ett personregister,
hvarförutan dess användbarhet visserligen blefve minskad, ville rådföra sig
med någon kompetent person, ty de svenska namnen — personers
och orters — äro i den franska texten stundom nästan till
oigenkänlighet förderfvade och hr Wijnne sjelf har både genom
obekantskap med svenska språket och brist på nödig litteratur i många fall
icke kunnat afhjelpa dessa fel. Det är skada för öfrigt att
Arsenalens afskrift icke omfattar depecherna äfven för de mellanliggande
åren då d’Avaux likaledes befann sig i Sverige, och att utg. icke
kunnat begagna sig af sjelfva originalen.
H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
