Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE HISTORISK DISPUTATIONSLITTERATUR. XLIX
— Det var ej frågan om tre kronor, som var »grunden och
fundamentet» i underhandlingen med Danmark 1602, utan de svenska
kommissariernas yrkande att före förhandlingarnas början danskarne
skulle lofva att endast underhandla med hertigen och Sveriges
ständer och ej med konungen af Polen, hvilken de icke heller skulle få
gifva konungatitel af Sverige. Med den d. 7 april afgifna protesten
eger det sin fullkomliga riktighet (jämf. förf:s framställning s. 74,
särskildt n. 3). — En rätt intressant fråga beröres s. 21, nämligen
om tiden för Karl IX:s antagande af konungatitel; flere exempel
anföras på att detta skett redan från slutet af sept. 1603; deremot
finner man ingen förklaring, hvarföre början skulle göras just då.
Man kunde ha väntat att det redan skulle ha skett från hösten 1602.
Hr S. Bergh har gjort till sitt hufvudsyfte att gifva en
framställning af de underhandlingar, som åren 1607—1609 fördes
angående de adliga privilegiernas stadfästelse och förbättring1). Han
fäster sig emellertid äfven vid det, som för öfrigt kännetecknar adelns
ställning denna tid. I en kortare inledning, som är egnad åt
ståndets belägenhet under de föregående åren af 1600-talet, påvisar han,
att ehuru adeln efter Sigismunds fall ej rättsligen egde några andra
privilegier än de, som innehöllos i landslagen, åtnjöt den dock
faktiskt betydliga friheter. Dess bönder brukade t. ex. i gärder blott
utgöra hälften mot skattebönderna och synas vid skjutsfärder haft
till och med större förmåner, än konung Johans privilegier
med-gåfvo. Förf:s yttrande i inledningen, att 1590 års privilegier väl
blifvit utfärdade, men under den närmast följande tiden ej tillämpade,
anse vi vara riktigt. Först i början af 1591 tyckes hertig Karl,
om man får tro hans egna ord, fått kunskap om privilegiebrefvets
utfärdande (Karl t. Olof Sverkerson d. 9 Jan. 1591 E. reg.). Hvad
sjelfva afhandlingen angår, måste vi åtnöja oss med att gifva några
antydningar om de resultat, till hvilka förf. kommit. Ehuru Karl
lofvat att stadfästa och förbättra Johan IILs privilegier, tror dock
icke förf., att han verkligen haft detta för afsigt, emedan de
innehöllo åtskilliga stadganden, som han ansåg för rikets väl skadliga.
Då han ej ntan vidare kunde borttaga dessa, har hans mål varit att
förmå adeln att mottaga ett privilegiibref, i hvilket visserligen några
nya förmåner erbjödos, men de enligt konungens öfvertygelse
förderfliga rättigheterna afskaffades. Adeln var dock för försigtig att
gå in härpå. Vid 1607 års riksdag uppträdde väl ståndet ganska
moderat, men på konungens förslag har det dock icke velat gå in.
An mindre visade det sig villigt att göra detta följande år, då
konungen framlade ett nytt privilegieförslag. De anspråk, som dess
deputerade uttalade vid ett möte på hösten, voro betydligt ökade
och röjde »en tydlig tendens, att kasta alla bördor på det öfriga
folkets axlar». På dessa fordringar gaf Karl år 1609 i Jönköping
Karl IX och den svenska adeln 1607—1609. Ett bidrag till Sveriges
inre historia under början af 1600-talet. 170 ss. 8:o. Upsala, 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
