Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
tinopel 1787 och 1788 gifvit en sammanhängande redogörelse för
alla de trådar Gustaf III satte i rörelse för att åstadkomma en
förändring i den europeiska politiken till sin förmån. Han visar hum
Sverige icke var så främmande som man hittills förmenat för den
Ottomaniska Portens krigslystnad, hvilken slutligen ledde till
brytningen med Ryssland 1787, och han följer de växlingar, som
ministrarne Nolckens och C ar i siens rapporter framkallade i den svenske
konungens sinnesstämning och planer. Det är ej utan en viss
sympati som han framställer Gustaf III under den feberaktiga oro
som då beherrskacle honom och ej ryggade tillbaka äfven för
förkastliga åtgärder, blott detta krig kunde komma i gång, som han
trodde skulle göra honom till Turkiets räddare och skiljedomare i
norden. Det är att vänta att de ryska arkiven skola ha
upplysningar af intresse i afseende på de förhållanden, ur hvilka detta krig
framgick. De honom tillgängliga källorna har förf. synbarligen väl
användt och ur dem meddelat åtskilligt som är värdt
uppmärksamhet. I afseende på enstaka punkter har den nya upplagan af
Gustaf III:s bref till Armfelt liksom Ehrenströms nu utgifna
memoirer meddelat nya eller kompletterande upplysningar.
Äfven krigshistorien saknar ej bidrag inom denna historiska
litteratur. Dr O. Sjögren har fortsatt sina livländska studier, af
hvilka biografierna öfver Patkul och Paykul äro kända frukter, och
hufvudsakligen efter A. W. Schlippenbachs omfångsrika brefväxling
i Riksarkivet lemnat en ledigt skrifven framställning af
försvarskriget i Livland 1701 och 1702 1). Schlippenbach var befälhafvare
för de trupper, som skulle skydda Livland mot ryssarne, medan
Karl XII förde sina vapen djupare in i Polen. Han hade emot
sig en förkrossande öfvermakt, och man måste med deltagande följa
förf. i skildringen af denna ihärdiga, men förtviflade strid, som både
till lands och på sjön Peipus utkämpades mot de röfvarehorder, som
af tsar Peter dragits tillsammans vid gränsen och förde kriget på
ett sätt som påminte om hunner och mongoler. I enstaka fall har
förf. varit i tillfälle att beriktiga och komplettera äldre
framställningar af dessa händelser.
Hr J. A. Lageumark har slutligen egnat en uttömmande
undersökning åt Karl XII:s norska fälttåg 1716 2). Ämnet är delvis så
specielt att det synes oss snarast höra till den militära fackmannens
område; så uteslutande är här fråga om marscher, öfverrumplingar,
belägringar och reträtter, truppkårer och styrkeförslag; för att kunna
följa förf. med någon nytta behöfver man en god karta framför sig
och en krigshistoriker skulle med mera intresse och större
sakkännedom fälla sitt omdöme. Något mera torde förf. också ha kunnat
Försvarskriget i Livland 1701 och 1702. 54 ss. 8:o. Sthlm 1883.
2) Karl XILs krig i Norge 1716. (4)+ 96 ss. 8:o. Upsala 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
