Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DXL
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
Den andra undersökningen angår Vasa-vapnet. Den ringa
likheten mellan vissa äldre former af detta vapen och en s. k. väse,
gjorde forskarne på senare tid benägna att söka ursprunget till
namnet uti gården Vasa i Upland, som verkligen en tid tillhört
ätten. Prof. Es. Tegnér i Lund har emellertid för ej länge sedan,
uppenbarligen på goda grunder, uppträdt mot denna mening och
sammanstält vapenbildens senare form med det först på 1600-talet
uppkommande namnet, som då verkligen har formen Väse. Man
kunde tillägga att ingen af de gamla slägterna är känd, som lånat
sitt namn från en gård, de ha i de allra flesta fall tagit det från
vapenbilden, samt att Vasa redan före medeltidens slut upphört att
vara sätesgård. Hr H. anställer nu den, så vidt vi känna, första
genomgående undersökningen af Vasavapnets betydelse, förtydligad
genom många bilder, och det kan ej nekas att jämförelsen med
formen på medeltidens dystlansar i deras heraldiska omdaning verkligen
visar en slående likhet med formen af det äldre Vasavapnet både
hos den egentligen så kallade slägten och den andra Uplandsätt, som
förde en liknande bild. Deremot synes det oss, som om redan mot
medeltidens slut man börjat fästa en annan föreställning vid figuren.
Bilden n. 68 har dock en tämligen stor likhet med en kärfve eller
knippa, och det finnes former, af förf. ej afbildade (Johan
Kristierns-sons och Erik Johanssons), som visa flikarne fullkomligt upplösta i
fria grenar, hvilka icke påminna om någon dystians, men visserligen
icke heller visa någon öfverdrifven likhet med en sädeskärfve, snarare
med en risknippa. Om här sålunda återstår något att förklara, kan
så mycket likväl anses som faststäldt, att man ej längre bör tänka
på den tillfälliga likheten med gårdsnamnet Vasa vid förklaringen
af det berömda namnets uppkomst.
Den tredje undersökningen gäller det egentliga riksvapnet och
de efter ätterna varierande hjertvapnen som finnas afbildade. Ett
lustigt bevis på den lätthet, med hvilken föreställningarna om de
heraldiska figurerna skifta, ger redogörelsen för det ponte-corviska
vapnet med öfvergången i bild och förklaring från den franska
kejsar-örnen till en korp.
Den sista undersökningen gäller slutligen det svenska
riddarväsendet och förf:s detaljerade framställning borde åtminstone kunna
göra slut på den ännu upprepade sägnen att Magnus Ladulås varit
stiftaren af serafimerorden.
Eör öfrigt innehåller förevarande afhandling hvarjehanda
intressanta detaljer och vederlägger månget häfdvunnet misstag, som
ännu till den dag som är beherskat det allmänna föreställningssättet,
t. ex. om riddarslaget, s. 71 ff. Det hela visar, huru fördelaktigt
det är. när man på frågor af historisk art kan tillämpa den
komparativa metod, på hvilken den arkeologiska vetenskapen till så stor
del är bygd, i synnerhet när man, såsom fallet är med
Vitterhetsakademiens publikationer, i sådant öfverflöd kan meddela de
illustrationer, som erfordras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
