- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
20

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farbroder för att förstå, att denne ej skulle nöja sig med det
obestämda skick, hvari riket nu lemnades, hälst hertigen
uttryckligen hotat honom med att hänskjuta frågan om regeringen
till ständerna, för så vidt den ej på annat sätt erhöll en
tillfredsställande lösning [1].

Då Sigismund ej vågade och kunde förbigå hertigen vid
interimsregeringens ordnande, hade det därför tydligen legat i
hans eget välförstådda intresse att själf gifva honom den
myndighet, han fordrade, och som ingalunda innebar någon olaglighet, men
att på samma gång söka bereda en motvigt mot hans befarade
tilltagsenhet. Och en sådan erbjöd sig alldeles själfklart i riksrådet.
Ehuru rådsherrarne ingalunda voro benägna att till förmån för
Sigismunds fanatism uppoffra Sveriges lagliga frihet, var det nämligen
uppenbart, att någon otillbörlig utvidgning af deras gamla
motståndares hertig Karls makt alls icke öfverensstämde med deras
önskningar; ett erkändt riksföreståndareskap, enligt lagen
begränsadt af »råds råde», för hertig Karl skulle därför, om blott
konungen velat någorlunda respektera sina åtagna förpligtelser, varit det
bästa medlet att binda hertigens händer och oskadliggöra hans
maktlystnad. Men att hålla sina löften var just motsatsen till
hvad Sigismund önskade, och häri ligger förklaringen till hans
beteende. Hans högsta sträfvan gick ut på att i strid med sina
vid kröningen åtagna förpligtelser få tillfälle att verka för den
katolska kyrkans återupprättande i Sverige, och då han ej kunde
påräkna riksrådens medverkan härtill riktade han äfven mot
dem sin ovilja och sina misstankar [2].

I stället för att med deras tillhjelp söka betrygga sitt välde
i Sverige stötte han sålunda, förblindad af fanatism, ifrån sig
dessa sina naturliga bundsförvandter och lemnade på sina katolska
följeslagares råd frågan om regeringen samt deras och hertigens
inbördes maktställning obestämd, för att på detta sätt
återuppväcka den gamla oenigheten dem emellan, och i förhoppning att de


[1] »Om den svenska högadeln» etc. s. 129.
[2] Hos Verving: »Konung Sigismund och Karl IX:s historier» finnas åtskilliga
uppgifter om Sigismunds onåd mot rådet och aristokratien i allmänhet, t. ex. ss.
128 (att han ej ville vid sin kröning slå några till riddare) och 255: framför
allt synes hans sätt att utdela förläningar hafva varit egnadt att såra
rådsaristokratien (hvarom mera i det följande). I ett bref till Sigismund under hösten
1594 säga dessutom rådsherrarne sjelfva, att de af sekreteraren Olof Sverkersson
med stort bekymmer förnummit, att konungen fattat missnöje med deras sista
skriftliga betänkande före hans afresa. Hist. Bibi. II, Bergman: Handlingar
etc., s. 263.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:04:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ht/1884/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free