- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
26

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm i början af år 1595 samlade presterskapet begärde
de »papistiska synagogornas» afskaffande, svarade han, att
därmed borde anstå, till dess konungen förklarat sig med anledning
af rådets påminnelse därom [1]. Men om också denna sak till
en början ej föranledde några svårigheter, blef ändock den nya
regeringen föga behaglig för det katolska partiet, och med andra
af de anordningar Sigismund träffat råkade den genast i kollision.
Detta blef först och främst fallet med hans förordningar
angående rikets uppbörd. Stora fordringsanspråk hade, medan
Sigismund ännu var qvar i riket, framstälts mot kronan. Så
yrkade Gustaf Vasas döttrar, hertiginnorna Sofia af
Sachsen-Lauenburg och Elisabet af Mecklenburg, att utfå hvad som
ännu var obetaldt af deras brudskatt; hertig Karl och Axel
Lejonhufvud begärde betalning för försträckningar som de gjort
kronan under Johans regering, och krigsfolket så i Sverige som
Finland hade stora fordringar på obetald sold. Sigismund
visade i denna sak en synnerlig oefterrättlighet. De förstnämda
fordringsegarnes anspråk synes han hafva lemnat fullkomligt
obeaktade, och det kontrakt som han i och för krigsfolkets
betalning afslöt med Stockholms-köpmannen Anders Larsson (efter
hvad det vill synas såsom hufvudman för ett konsortium af
Stockholmsborgare) skall egentligen blott hafva haft till
ändamål att skaffa Sigismund anhängare bland hufvudstadens
borgerskap och varit i hög grad ofördelaktigt både för kronan och
krigsfolket. Det befans också sedermera omöjligt att genomföra [2],
och trupperna blefvo således otillfredsstälda. Detta var
i synnerhet en betänklig sak. Väl hade Sigismund under sin
vistelse i Sverige arbetat på att få ett slut på det krig med
Ryssland, som han ärft efter sin fader [3], och straxt efter hans


[1] »Att de papisters gudstjänst ännu är någorledes efterlåten, det är icke
för den skull att man dem därutinnan styrka eller därtill samtycka vill, utan är
så därmed öfversedt till dess K. M. sig ytterligare förklarar om den ed, löfte
och förskrifning, som K. M. både därom och eljest i sin kungl. kröning gjort
hafver, därtill K. M. af Riksens råd troligen är opåmint blifven» etc. den 27
febr. 1595.

[2] Denna framställning är grundad på Vervings berättelse, a. a. I, s. 240,
hvilken åter synes bekräftas af hvad som i källorna förekommer om denna sak
(därom mera i det följande).

[3] För det ofta upprepade påståendet, att Sigismund velat fördröja fredsverket,
för att få en förevändning att hålla trupper samlade samt äfven för att
sysselsätta svenskarne, har jag ej kunnat finna något bevis. Möjligen härleda
sig dessa berättelser från Typotii »relatio» etc., hvari han s. 43 säger sig hafva
gifvit konungen ett sådant råd, men det är också af hans berättelse klart att
Sigismund ej lyssnade därtill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:04:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ht/1884/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free