30 (Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket Erik Sparre i postulata nobilium kastat längtande
blickar [1], så var han dock ingalunda ovillig att gifva sådana
förläningar, hvilka kunde anses såsom en tillbörlig ersättning för
mot riket visade tjänster.

Intet af hvad vi hittills berört vållade emellertid regeringen
så stora svårigheter som de af Sigismund tillsatta ståthållarne.
Frågan om deras ställning utgjorde så att säga den brännpunkt,
hvari alla de stridiga intressena samlade sig, och mer än något
annat har den bidragit till att drifva konflikten mellan hertigen
och konungen till en ohjälplig kris. Hvad som härvid i främsta
rummet förtjänar att uppmärksammas, är deras ställning till
den religiösa frågan, ty den förmodan ligger nära till hands, att
det var på dem, som Sigismund i synnerhet räknade vid sina planer
på katolicismens befrämjande i Sverige. Vid Sigismunds färd
till Sverige 1598 ingafs till Rom en berättelse om hans företag
med afseende på detta rike, och däri omtalas att han omedelbart
fre sin afresa till Polen 1594 lät fyra ståthållare, »ehuru
de voro kättare», svärja att beskydda katolikerna och deras
religion [2], och det är anmärkningsvärdt, att de protestantiska
ståthållare, om hvilka man skulle kunna antaga att de varit
villiga till något sådant, voro till antalet fyra, nämligen Klas
Flemming, Arvid och Erik Stenbock samt Gustaf Brahe. De
svenska källorna lemna emellertid ej någon närmare upplysning
om saken, och på grund af själfva händelserna kan man ej
sluta något med visshet, då förhållandena gestaltade sig så, att
dylika förbindelser, om de afgifvits, ej blefvo möjliga att i
vidsträcktare mån fullgöra. Emellertid är det tydligen af intresse,
att undersöka, huru vida något i de nämda personernas
uppträdande är egnadt att bestyrka uppgiftens sanning.

[1] Jmfr »Om den svenska högadeln» etc. s. 93, hvarest omtalas, att bland de
bilagor, hvarmed Erik Sparre sökte styrka, hurudana friheter adeln fordom haft och
borde återfå, fans äfven den 1485 uppgjorda fördelningen af länen mellan konungen
och stormännen. Bland »Carl IX:s egenhändiga manuskripter» R. A. finnes en
anteckning af hertigen, som sannolikt syftar på denna handling och visar, att Karl
med sin vanliga skärpa uppfattat, i huru hög grad det stormannavälde, som fick
lemna plats åt Gustaf Vasas starka konungamakt, hade sin grund i medeltidens
aristokratiska länsförfattning. Anteckningen har följande innehåll: »Huru Erik
Sparre hafver utdelt förläningarna efter såsom han förmenar sig af ålder hafva
varit sedvanligt, är af hans handlingar och anotering att se och förnimma; hvad
konungen sedan hafver haft igen, kan man ock förnimma, och är hans och de
andres mening intet annat än konungen skulle hafva namnet och omaket och de
gagnet och förjaga och sätta till pyntes konungen, så ofta dem hafver synts».
[2] Ranke: Die Römischen Päpste etc., Berlin 1845, II, ss. 371—2. I sina
kritiska anmärkningar till denna handling säger Ranke, a. a. III, s. 129, att
skildringen af Sigismunds första företag bär prägeln af sanningsenlighet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ht/1884/0034.html

		Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 / 30 (1881) With: Emil Hildebrand Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|