Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmanat borgerskapet att visa grefven och de öfriga ståthållarne
lydnad och hörsamhet. Orsakerna till de sistnämdes tillsättande
utvecklar han nu utförligt.
Han hade såsom regent förordnat dem på konungens och
sina egna vägnar, på det att de skulle medverka till att skaffa
undersåtarne lag och rätt samt hjälpa till att för honom själf
»aflägga det stora mödosamma och förtretliga regemente», men
det hade ingalunda skett af misstroende mot bröderna Brahe
eller dem till förtret, utan därför att konungen utan tvifvel
skulle kräfva räkenskap af hertigen, hvarför han behöfde
bredvid konungens »tillförordnade» hafva sina egna, som kunde
meddela honom hvad som förefölle. På Brahes tillkännagifvande,
att han ej vidare ville befatta sig med borgerskapet, svarade han
sig ej kunna förstå, att grefven endast skulle vilja hafva namnet
af ståthållare utan att låta undersåtarne njuta gagnet. Han
befalde därför, att, så länge han och hans bröder voro
befallningsmän, skulle de jämte hertigens tillförordnade hjälpa till att
befordra rikets bästa och styrka lag och rätt; hvad de ej själfva
kunde afgöra skulle de hänskjuta till hertigen och rådet. Att
resa till Polen stode Brahe fritt, blott han förut underrättade
regeringen därom [1]. Emellertid synes Brahes bref hafva lugnat
hertigen, ty den 18 April underrättade han Erik Sparre, som
antagligen hade lagt sig ut för svågern, att denne nu skrifvit
till honom, och försäkrar, att det ej varit hans mening att
företaga »något hastigt» mot Brahe samt att han ej mot honom
fattat någon onåd [2].
Erik Brahe stannade därefter åtminstone någon tid på sin
anförtrodda post, ehuru begränsad i sin verksamhet af hertigens
förtroendemän. Af dessa är i synnerhet Karl Stures personlighet
egnad att ådraga sig uppmärksamhet. Den yngste sonen
till Svante Sture, var han den siste af de store
riksföreståndarnes ättlingar, som spelat någon egentlig roll i våra
häfder [3], och hans allt för korta lefnadssaga bildar ett
värdigt afslutningsblad i denna om fäderneslandet så högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
