Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva önskat att befordra katolicismen i sitt fädernesland, hans
katolska tro egde dock ej den fanatiska riktning, som erfordrats
för att af en så svag personlighet skapa ett kraftigt verktyg
för reaktionens sträfvanden, och när den det ej förmådde, bidrog
den i stället blott till att ännu mera förlama hans handlingskraft.
Det är nämligen tydligt nog, att han, som med alla sina
svagheter dock synes hafva varit en välmenande man och
verkligen ej önskat »komma buller och oro åstad», från början känt
sig stå på osäker mark just i följd af den olagliga karaktär,
som hans egenskap af katolik gaf åt hans ståthållareskap. Att
Sigismund anförtrodde honom detta, var därför, ur alla synpunkter
sedt, ett missgrepp, som emellertid är karaktäristiskt för
denne konungs förmåga att bedöma förhållanden och personer.
Vida större svårigheter än de nu skildrade bereddes hertigen
af de öfriga ståthållarne af det kungliga partiet.
Jag har i det föregående angifvit i hvad mån jag funnit
att desse befrämjat de katolska syftena, men med afseende på
deras uppträdande är emellertid den statsrättsliga och rent
politiska synpunkten vida vigtigare än den religiösa, och vi hafva
nu att i det förra hänseendet betrakta de första sammanstötningarna
mellan dem och regeringen.
Den förnämste af dessa ståthållare var Klas Flemming i
Finland. Hans karaktär är så tillräckligt känd att den ej här
behöfver skildras, och hans förhållande till regeringen i Sverige
är äfven vida mera utredt [1] än bröderna Brahes. Vi behöfva
dock äfven här taga en öfversigt däraf.
Flemming hade följt Sigismund till Danzig, då denne
återvände till Polen, och därpå begifvit sig direkt till Finland,
medtagande alla de svenska skeppen. Underrättelsen härom
jämte rykten om, att han påstod sig af konungen hafva erhållit
»gubernationen i Finland och Livland samt marsk-, krigsöfverste
och amiralskall m. fl. ämbeten», synas hafva kommit till
Stockholm i Sept. 1594 och försatte genast hertigen och rådet i stor
oro. I synnerhet var detta fallet med afseende på
krigsöfverstekallet, som de på grund af ett uppträde under
kröningsriksdagen i Upsala mellan krigsbefälet och Flemming [2]
antagligen hoppats, att denne ej vidare ej skulle kunna bekläda [3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
