Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ogillar vidare, att Flemming på konungens befallning skickat ett
svenskt skepp till Danzig och där qvarlemnat några svenska
kanoner, hvilket hertigen påstod vara stridande mot konungens
försäkran vid kröningen. Med afseende på fullmakten förklarade
han, att han lemnade den »i sitt värde»; men att den i alla
fall ej berättigade Flemming att företaga något af enskildt råd,
regeringen oveterligt. Han fann det för öfrigt oklokt af Flemming
att åtaga sig en dylik fullmakt och sade sig ej förstå, huru
denne skulle kunna sköta så många ämbeten; särskildt syntes
Flemming ej kunna vara högsta befälhafvare öfver krigsfolket, då
detta vid kröningsriksdagen i Upsala förklarat sig ej vidare
vilja stå under hans befäl. Hertigen hade därför öfverenskommit
med rådet, att befälet skulle anförtros åt Mårten Boije och
Axel Kurk [1].
Att Flemming frivilligt skulle afstå från befälet, var emellertid
knappast att vänta, och man finner också, att hertigen inom
kort försökt använda ett annat medel, och detta af den mest
betänkliga beskaffenhet, för att nå sitt mål. Den 14 Okt. skref
han nämligen till krigsfolket, påminte om det tal som i Upsala
varit mot Flemming, särdeles bland officerarne, som ofta försvurit
sig ej vilja följa Flemming; uttalade sin farhåga, att, då
Flemming nu förskaffat sig konungens fullmakt på befälet, någon
tvist kunde uppkomma mellan trupperna och honom samt
uppmanade dem därför att uttala sig, om de ville lyda honom eller
ej, så att hertigen och rådet, om så blefve nödvändigt, kunde
förordna någon annan. Vore de ej tillfreds med Flemming eller
hade han rest till Sverige, skulle de lyda Mårten Boije och
Axel Kurk [2].
Af det nu anförda visar sig sålunda att Karl vid denna
tid ej, såsom vanligen uppgifves, gjort något försök att afsätta
Flemming från ståthållarskapet, men däremot ansett betänkligt att
så många ämbeten voro förenade i hans händer, hvarvid han
särskildt sökt skilja honom från befälet öfver krigsfolket, samt att
han från början sökte draga honom ifrån den afsöndrade ställning
han intog i Finland. Huruvida riksråden varit med om
den betänkliga utvägen att genom trupperna söka beröfva
honom befälet, känner jag ej, men däremot framgår det af ett
deras bref till konungen, att de, som af gammalt voro Flemmings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
