- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
58

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingångna föreningen var dock blott en interimsåtgärd och hade
understälts konungens pröfning; ännu fans det hopp, att
Sigismund genom föreställningar kunde bringas till besinning, och
så länge detta var fallet, fans äfven möjlighet till samverkan
mellan rådet och hertigen, mellan medelvägens män, för hvilka
den formella rättens iakttagande t. o. m. betydde mera än
upprätthållandet af samhällsskickets grundvalar, och honom, som
när han ansåg dessa hotade, ej ens skulle rygga till baka för
det inbördes kriget.

Också förblef det goda förhållandet i hufvudsak obrutet
under hela hösten 1594, då både hertigen och åtminstone en del
af riksrådet mera, än under denna tid annars var vanligt,
uppehöllo sig i hufvudstaden [1], och således deras styrelse — om
också hertigen äfven nu framstår såsom den mest verksamma —
mer än vanligt synes hafva varit en verklig samregering.
Visserligen saknades härunder ej alldeles yttringar af den gamla
misstron, och ej alltid synas riksråden hafva kunnat göra till fyllest
för hertigens rastlösa ifver, men med afseende på de egentligen
brännande frågorna — om rikets finanser, katolikernes gudstjänst
och förläningar samt ståthållarne — förekommo, såsom den
föregående undersökningen gifver vid handen, ej några
meningsskiljaktigheter, och den principiella motsats, som lurade på djupet
af hertigens och rådets inbördes förhållande, hade sålunda ännu
ej behöft träda i dagen. Efter julen förorsakade till och med
högtidligheterna med anledning af Gustaf Adolfs födelse, hvilken
händelse uppgifves hafva stämt hertigens sinne till en ovanlig
blidhet [2], att det goda förhållandet på ett mera i ögonen fallande
sätt trädde i dagen. Till faddrar åt den unge prinsen, hvars
dop egde rum den 1 Jan. 1594, inbjödos Erik Sparre och Klas
Bjelke, [3] hvilken artighet den förre besvarade med en likartad
bjudning [4] och med att efter hertigen uppkalla sin son; sedan
hertigen bevistat Tjugondagsmarknad i Enköping för att sitta


[1] Med afseende på hertigen framgår detta bäst af Reg., men kan äfven ses
af Abr. Brahes Tidebok. Om vissa riksråds vistelse i Stockholm finnes t. ex. en
upplysning i G. Banérs ofta citerade bref af den 18 Nov.
[2] Jmf. Messenius a. a., Dalin Svea rikes hist. och Verving a. a. Karl
har därom antecknat i sitt Calendarium: »D. 9 Dec. föddes min son Gustaf Adloff(!)
Gud Allsmäktig låte vara skedt honom till lof, ära och pris och hans eviga själs
salighet och Oss, som föräldrarne äro, till hugnad och glädje.»
[3] Karls Reg. d. 28 Dec. 1594.
[4] Karls Reg d. 1 Febr. 1595. Han företräddes vid dopet af Lorentz Taube.
Se Hist. Bibl. II, s. 267.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free