- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
62

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

S. J. BOETHIUS.

nekas konungen, emedan sådant torut efter låtit s enskilda och
»II. K. M. är en arfkrönt och besvuren konung här i riket».
Med afseende på de genom Lindorm Nilsson framstälda
beskyllningarne, hvilka de påpekade äfven vara riktade mot rådet,
lofvade de att afgifva förklaringar, men bådo, att hertigen äfven
ville göra det samma. Om de hemliga ederna hade de sig intet
bekant och förstodo ej i hvad afsigt de skulle begärts, dà man
ej här förnam annat än trohet mot konungen. Med afseende
på rikets oförmögenhet förklarade de att den ej kunde tillräknas
hertigen, men hoppades dock, att »de, som af konungen hade
något besked och riket någon t jänst gjort och i något bruk äre»,
måtte ihågkommas, »såsom de gode herrar ock hafva förnummit
skedt vara». Med afseende på hertigens försträckningar bådo
de honom gifva sig till tåls och uttryckte sin förhoppning, att
betalning kunde ske efter fredsslutet.

Till sist uppmanade de honom — under uttalande af sin
förhoppning att han måtte akta sitt fäderneslands gagn och bästa
och den skyldskap och vänskap som var och borde vara mellan
honom och konungen — att fortfara med regeringen enligt den
upprättade föreningen, i hvilket fall de gerna ville vara hans
medhjälpare 1).

Emellertid lyckades rådet alis icke att genom denna
framställning lugna hertigen. Redan i början af sin med anledning
däraf afgifna »yttermera förklaring» blottar han hänsynslöst den
innersta, i grunden oförsonliga motsatsen mellan sig och konungen,
i det han förklarar sig med de hemliga stämplingarna ej hafva
afsett något, som förehades mot konungen, utan anslag mot rikets
religion och mordförsök mot honom själf, hvilka sistnämda, enligt
hvad han af »förtrogne från främmande land» 2) hört, tre gånger
under kröningen i Upsala och sedan äfven i Stockholm förehafts
och hvilka han förmodade »ännu dagligen» praktiseras. Han
förklarade sig dock ej misstänka konungen härför, men exempel

*) Rådsl. under Sigismunds och Karl lX:s reg. Iii k s ark. Jmf. »Reg. öfv.
rådsl. i k. Sigismunds och hert. Carls tid 1593—1597 i Meddel, fr. Sv.
Riksark. VI.

2) Härmed syftas förmodligen på den ital. grefven Hieronymus Strozzi, som

i Upsala meddelade honom att Malaspina legt mördare mot honom. Verving, a.
a. I, s. 220. Äfven Typotius, a. a., s. 42 berättar, dock såsom ett rykte,, att
dylika råd gifvits konungen, men tillagger: »regem abhorruisse a sangvine, certumest».

Strozzi ingick i hertigens tjänst, och då Sigismund befalde rådet att låta
»taga honom vid halsen», emedan han utspridt »grofva lögner» om konungen,
uppmanade hertigen i ett bref af d. 14 Aug. 1595 denne att i dylika fall vända sig

till honom och att förfara enligt lagen. Karls JReg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free