Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
S. J. BOETHIUS.
ännu ej färdigt ej nu kunde utskickas. Däremot ansågo de, att
Lindorm Nilsson kunde få muntliga upplysningar, som han dock
ej skulle få meddela främmande.
De mot hertigen framstälda beskyllningarna förklarade de
sig redan skriftligen hafva besvarat och lofvade nu att
ytterligare muntligen ursäkta honom hos sändebudet. Samma
tillmötesgående visade de äfven med afseende på de hemliga ederna,
hvilkas afgifvande de nu ansågo kunna göras till föremål för
laga undersökning och tilltal. Med afseende på hertigens fordringar
bådo de honom å nyo hafva tålamod, men lofvade dock att
ytterligare påminna sändebudet därom. I sammanhang härmed
yttrade de sig om Axel Lejonhufvuds kronofordringar och
hertiginnan Elisabets af S ach s e n -L a u e n b ur g obetalda brudskatt, hvarpå
hennes son, hertig Magnus skaffat sig förskrifning och hvars
betalande han nu ifrigt kräfde. De bådo hertigen besinna, »hvad
fullmakt några få personer af rådet, som nu kunna vara här
tillstädes, hafva att besluta något visst härom» utan konungens
tillstånd. Långt ifrån att bevilja något ytterligare ansågo de
sig behöfva ursäktas inför konungen för hvad de beviljat
hertiginnan af Mecklenburg, hvilket de också hoppades att hertigen
skulle göra genom sändebudet, och de kunde nu endast bedja,
att hertig Gustaf och grefve Axel ville hafva tålamod till dess
konungen gifvit sin vilja till känna
Till sist yttrade de sig angående frågan om regeringen
under konungens frånvaro, och man ser däraf tydligt, att hertigens
hotelse om ett vädjande till riksdagen i hög grad oroat dem.
De hoppades, att hertigen till dess konungen förklarat sig om
fullmakten måtte finna samma lydnad, som hittills bevisats honom
af alla utom några få (»hvilka måga sig tillbörligen ursäkta»)
och som varit s ad an, att »de goda herrar för deras personer»
samt »de flesta af alla ständer i riket icke veta på hvad sätt
dem det ytterligare, ehuru II. F. N:s fullmakt ock lyda kunde,
stode till görandes, så att därför icke hafver varit för nöden
ej häller näst Guds hjälp härefter skall behöfvas något
samqväm att beskrifva.»
Hertigens yttrande om att något hittills varit förs um mad t
fattade de såsom en förebråelse och genmälte, att de ej för så
vidt de visste försummat någon tillbörlig tjänst eller hvad deras
ämbete kräfde; men visserligen »bekände» de sig vara alt för
få och till en del försvagade af ålder, annan oförrnögenhet samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
