Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■109
Spådomen, att ættvig skyldu avait vera i ætt Yngling a siöan,
besannas icke uti de följande konungarnes historia, sådan denna
är gifven i Thjodolfs qväde, och icke heller göres något försök
å Snorres sida att från denna synpunkt betrakta henne. Ett
sådant betraktelsesätt skulle ock hafva varit minst sagdt opassande,
ty det hade måst utsträckas till hela den följande tiden, men,
när Snorre skref, sutto Ynglingarnes ättlingar ännu på Norges tron.
Det är endast på en punkt uti sagan och der i följd af
beröringen med Finnarne, som ifrågavarande tanke kommer fram;
men framförallt det är författaren till Ynglingasagan, icke
författaren till Ynglingatalet, som uttalar honom. För Thjodolf är
denna tanke fullkomligt främmande, ja måste vara det redan
på grund af hans qvädes uppgift och syfte. Men nu gäller det,
att lika stor tilltro, vi kunna hysa till Ynglingatalet såsom
historisk källa, lika liten böra vi i allmänhet skänka
Ynglingasagan, d. ä. Snorres utläggning af Thjodolfs qväde. Snorres
saga är, der hon går utöfver detta qväde, med ett enda
undantag, och det i fråga om In gjald Illråde och hans hus,
mestadels ren konstruktion och dikt. Deremot är Thjodolfs qväde i
ali sin torftighet en mycket god historisk källa; dess uppgifter
äro i det stora hela att anse som fullt tillförlitliga, särdeles för
de senare tiderna l).
Till Thjodolfs qväde hör emellertid icke berättelsen om
Odin och Åsarne samt deras invandring. Denna berättelse är
från början till slut en lärd dikt uppgjord af någon eller någre
bland Islands boksynte och vittre män. Sanningen af detta
faktum insågs, som nämdt är, icke af Geijer, och hans auktoritet
torde hafva gjort, att hon icke fått insteg hos oss. Åtminstone
har aldrig i Sverige, så vidt jag vet, i skrift något tvifvel blifvit
uttaladt rörande denna vandringssagas trovärdighet eller något
försök gjorts att genetiskt förklara henne, angifva hennes upp-
*) Det är Beovulfsqvädet, som vi hafva att tacka för vissheten härom. Se
vidare om denna sak min ungefär samtidigt med denne utkommande uppsats om
Beovulf uti Antiqvarisk Tidskrift. — Samma uppfattning så i ena som andra
stycket har för öfrigt redan uttalats af Gustav Storm uti hans bekanta arbete
Snorre Sturlassons Historieskrivning, s. 104 f. samt uti uppsatsen Om
Ynglingatal.etc. uti Norsk Hist. Ti ds kr. B. III (l:te Række), s. 58 f. - Hans
landsman Prof. J. E. Sars, liksom förut P. A. Munch, har deremot, förmodligen af
patriotiska skäl, funuit sig föranlåten kategoriskt förklara qvädet vara en dikt
utan ali historisk grund, särskildt i fråga om Olof Trätälja såsom
förmedlingslänk mellan Ynglingarne i Upsala och Ynglingarne i Norge (se Udsigt over den
Norske Historie I, s. 184, 2:den Udg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
