Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■125
gifva på vår fråga 0111 st am fö rhåll ande n a i vårt land. Svaret
föreligger redan fullt färdigt. Det är D:r Lundell, som uti sin
afhandling Om de svénsha folkmålens frändskaper etc. formulerat
detsamma. Genom en undersökning af ljudlära och ordböjning
uti de svenska landsmålen kommer D:r L, till det resultatet,
att vi kunna och böra ordna de senare i fyra språkområden,
det gottländska, det norrländska, det medelsvenska och det
sydsvenska. Af dessa omfattar det medelsvenska Upland,
Södermanland, Närike, Värmland, Dalsland, Vester- och Östergötland
med nordöstra Småland, Bohuslän med norra Halland och Oland.
Inom detta område existera inga differenser, som berättiga till
uppställande af större sammanhängande grupper inom detsamma.
Någon delning uti Svear och Götar kan sålunda icke från
filologisk ståndpunkt göras. Intet för Sveamålen gemensamt
kännetecken saknas uti Götamålen och omvändt. Landsmålen uti
deras närvarande utseende förbjuda alltså definitivt antagandet,
att Svear och Götar äro två stammar.
Detta är således det svar, som studiet af de nu lefvande
folkmålen gifver på frågan om stamskilnaden mellan Svear och
Götar. Och vill man ej tro på riktigheten utaf detta svar utan
invänder, att landsmålens nuvarande utseende kan vara en
följd af senare skeende blandning och sammansmältning, så
mötes man af det märkvärdiga genmälet, att tvärt om
differentieringen är en produkt af senare tiders utveckling. På
landskapslagarnes tid skola landsmålen ännu hafva varit föga
utpreglade, men för tusen år sedan skall ej blott i Sverige utan
öfver hufvud i hela Norden hafva talats med obetydande
skiftningar blott ett språk. Besannas detta, så är dermed frågan
om st a m fö rli å 11 a n d e n a ej endast här i Norden men för hela den
germanska verlden stäld i en alldeles ny belysning. Äfven den
intressanta frågan om folkindividualiteternas uppkomst erhåller
i så fall ett märkligt bidrag till sin lösning. Här må det
emellertid vara nog att erinra, att frånvaron af skiljaktighet i språk
under äldre tid bevisar, äfven det, frånvaron af stamskil nacl.
Innan vi draga slutsatsen utaf den förda undersökningen,
återstår att belysa och förklara ännu en omständighet, som
synes kunna inverka på frågans afgörande. Jag syftar på de
olika namnen, Svear och Götar. Dessa tyda på en bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
