Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■139
derför icke en strid mellan hedningar och kristne bland folket.
En sådan strid var fullkomligt oförenlig med de tänkesätt
rörande individuell frihet och rätt, som voro rådande bland de
gamle Svenskarne. Erkännandet af andras rätt är ett drag uti
vårt folks lynne, som står tecknadt på hvarje blad uti vår
historia, som utgör dess storhet och vår ära. Det, är detta, som
gifvit vår inre utveckling, jemförd med andra folks, dess
underbara kontinuitet och det är det som skall, jag är derom
öfvertygad, för framtiden bevara densamma. —–— Alltså icke
ens från nu anförda synpunkt sedt kunna oroligheterna under
denna period få utseende utaf en strid mellan landskapen. Deras
första orsak är den nya läran, den närmare konungarnes försök
att omvända hedningarne; till sitt väsen äro de en konflikt
mellan konung och folk. När man lagt mer in uti dem, har
man missförstått händelserna. För den Stenkilska ättens tid
måste jag alltså på det kraftigaste förneka, att en strid, under
hvad fonn det vara må, existerat mellan landskapen, långt
mindre då en stamstrid. Titeln »striden mellan Svear och Götar»
måste alltså strykas för denna period uti vår historia; —
huruvida han äger bättre rätt till platsen ofvan den näst följande
skola vi nu tillse.
Vid Inges död måste nytt konungaval äga rum och nu
utbryter verkligen en konflikt mellan landskapen. De välja hvart
för sig konung. Dock sker detta icke genast, üppsvearne
utropa till konung Ragnvald, kallad Knaphöfde och enligt en
uppgift Olof Näskonungs son. De andra landskapen finna sig häri
*) Detta anser jag framgå derutaf, att Ragnvald står upptagen i
Vestgötalagen konungalängd. Vestgötarne hafva alltså verkligen räknat denne såsom
konung, något somo deremot icke var fallet med vare sig Blotsven. Olof
Näskonung eller Erik Arsäll, hvilka alla saknas uti nämde konungalängd, helt visst
af ingen annan grund än den nu påpekade. — Jag har hittills intet yttrat om
våra konungalängder (Script, rer. Svec., I, 1—22). Jag torde dock icke böra
underlåta att åtminstone i sin största allmänhet angifva karakteren af denna vår
hufvudsakliga källa för ifrågavarande tid. De af Fant utgifna konungalängderna
äro inalles 10, om vi räkna de båda isländska Långfedgatalen (Cat. I och IV)
såsom en. Af dessa innehålla fyra hela konungaraden från Inge (Yngve), den
hedna jemte den kristna, nemligen utom Långfedgatalet längderna II, III (blott
ett fragment) och VI; alla de andra upptaga endast de kristne konungarne i
Sverige och börja således med Olof Skötkonung. Den förkristna konungaraden
(Cat. II, III och VI) är till och med Olof T rät äl ja hemtad från den i Skotland
funna Historia Nomaegiæ, såsom P. A. Munch i sin mästerliga afhandling Om
Kilderne til Sveriges Hist. i d. för ch rist. Tid (Annal. f. Nord. Oldhynd. og Hist.
1850, s. 291 — 358) på ett så öfvertygande sätt visat ; de följande (4) liediie
konungarne äro hemtade annorstädes ifrån, ovisst hvarifrån. För den kristna
konungaraden, sådan denna föreligger uti samtliga de inhemska längderna kunna
vi uppvisa redan vid en flyktig blick på dessa ett trefaldigt ursprung, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
