- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
140

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

P. FAHLBECK.

men de känna sig kränkta uti sin rätt af detta Uppsvearnes
tilltag och missnöjet skaffade sig på våldsamt sätt luft, då
Ragnvald är oförsigtig nog att utan lejd fara in i Vestgötarnes land.
Han öfver fal les och drapes af de vredgade bönderna — för den
sid vördnad, som han genom sitt beteende visat alla Vestgötar,
säger konungalängden vid Vestgötalagen; vi kunna tillägga: och
för den sidvördnad, som alla Uppsvear visat de andre
landsmännen. Det dråpslag, som träffar Ragnvald, är riktadt jemväl
mot Uppsvearne. Detta visar sig utaf hvad som sedan följde.

Efter Ragnvalds död förestår åter konungaval. Frågan om
konungavalet hade nu blifvit tidens brännande fråga. Under hvad
form hon uppträdde, kunna vi inhemta af ofvan anförda ord,
som Snorre lägger lagman Em und i munnen, eller af den reflexion,
hvarmed Saxo beledsagar notisen, att Vestgötarne valt Magnus
Nilsson till konung, hvartill vi senare återkomma. Det gälde,
hvem som egde rätt att gifva riket konung; detta var en sak
som rörde alla; en landsmenighet, Uppsvearne, hade här ej bättre
rätt än de andra. Under inflytande af dessa åskådningar löstea
frågan till en början genom att söka af hugga henne: hvart
landskap för sig tillvällar sig den omtvistade rätten att utse rikets
konung. Östgötarne äro de, som göra början. Följande
Uppsvearnes föredöme, då desse valde Ragnvald, utköra de till
konung Sverker, en man i deras krets, Ungefär samtidigt erbjuda
Vestgötarne konungavärdigheten at den danske prinsen Magnus
Nilsson, på mödernet beslägtad med det förra konungahuset.
Han infinner sig aldrig för att mottaga den samma; derför kan
konungalängden vid Vestgötalagen säga, att nu (efter Ragnvalds
död) styrde god lagman och lands- (härads-) höfdingar landet. *)

Först efter Magni död 1134 erkänna Vestgötarne Sverker,
hvilken härmed blifver konung öfver hela riket. Uppsvearne
hade nämligen genast, ehuru visserligen med harm, erkänt den

de 8 längderna (den 9, Cat. III, är blott ett fragment) kunna reduceras till tre.
En (A) är den som finnes fogad vid den v. Vestgötalagen Cat. V, hvilken sedan
legat till grund för längden VI (Reyistr. Upsal.). En annan (B) innehålles i
längden VII, hvilken i yngre redaktioner förekommer i längderna VIII—XI. Den
tredje och sista (C), hvilken dock neppeligen torde böra anses vara en sjelfständig
konungalängd af samma slag som de båda föregående, förefinnes i längden II.
Den synes vara hopsatt efter Adam af Bremen, danska krönikor (Saxo?) samt
några inhemska traditioner, andra likväl än de, soin ligga till grund för A och B.

*) Konungalängden upptager icke Magnus, men detta- kan icke berättiga till
tvifvel på riktigheten af Saxos uppgift. Vi förstå läf 1, hvarför Vestgötarne i
senare tid helst ville förbigå detta val af en dansk prins. — Att ifrågavarande
konungalängd är uppgjord efter Vestgötska kiillor framgår af allt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free