- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
143

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.

■143

den inre oro och skism, som källorna betyga, en strid mellan
Svear och Götar? och är konflikten mellan landskapen att
betrakta såsom en stamstrid? Så vidt jag förstår, gifva de anförda
fakta sjelfva ett kategoriskt nej till svar på dessa frågor. Mellan
Ost- och Vestgötar ingen solidaritet i fråga om konungavalet!
De senare göra härutinnan opposition icke blott mot Uppsvearne
utan lika mycket mot sina grannar Östgötarne. Deremot handla
Uppsvearne gemensamt med Östgötarne eller åtminstone ansluta
sig till dem uti förenämda sak. Jag vet icke att ett tydligare
svar kan gifvas. Götarne stå icke samlade till ett helt emot
Svearne; det har icke förekommit någon tvist mellan Götarne
å ena sidan, Svearne å andra. Inför detta enkla faktum faller
ohjelpligen den herskande åsigten. Ty klart är, att om icke
Svearne för sig och Götarne för sig stå samlade emot hvarandra,
så kan det icke heller vara tal om en strid mellan Svear och
Götar och alltså icke heller om en stamstrid emellan dem.

De nakna fakta, sådana de i källorna stå angifna, vitna
uti denna sak på ett sätt, som icke kan misstydas; den inre
striden var icke en strid mellan Svear och Götar. Ett uttalande
hos Saxo har missförståtts och derigenom tjenat till stöd för
den rådande uppfattningen. Den danske krönikeskrifvaren
förtäljer tilldragelserna efter Inge d. yngres död på följande sätt:
»Sedan emellertid den svenske konungen dött, dristade sig Götarne
(Gothi) att erbjuda Magnus (Nilsson) kronan, hvaröfver Svearne
hade högsta bestämmandet, dermed sökande egen
magtfullkomlig-het på annans bekostnad. Men Svearne ville ej rätta sig efter
dem; de kunde ej fördraga, att deras gamla företrädesrätt lede
intrång från ett ringare folks sida. Med tanken alltså på sin
gamla höghet, kasserade de genom ett nytt konungaval den
värdighet, som på orätt sätt tillkommit. Den nye konungen
(Ragnvald) vardt emellertid snart dräpt af Götarne och lemnade
dermed väldet öppet för Magnus»1). Saxo säger Götarne, men
menar Vestgötarne, ty det var de, som dråpo Ragnvald, och
som valde Magnus Nilsson till konung. Af vårdslöshet, eller
emedan han anser sig icke behöfva iakttaga synnerlig
noggrannhet beträffande de svenska förhållandena, hvilka han för öfrigt
endast i förbigående berör, använder Saxo aldrig namnen
Vestgötar, Östgötar, Vestergötland, Östergötland, utan blott Götar

XIII, p. 628.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free