Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■145
under egen konuug; man handlar, som man gör, emedan man
icke vill stå. efter för dem i bestämmandet öfver denna
riks-angelägenhet samt i förhoppning att de andre landsmännen skola
godkänna valet. Känslan af samhörighet och af rikets enhet är
sålunda i sjelfva verket den mark, ur hvilken konflikten
uppspirar ; också segrar denna känsla snart öfver lok al patriotismen
och med denna inre så att säga psykologiska konflikt uti
individerna ändar äfven den yttre politiska mellan landskapen.
Det torde vara öfverflödigt att längre uppehålla sig vid den
förklaring af tidens historia, som den gängse åsigten innehåller.
Allt talar emot, att konflikten mellan landskapen var en strid
mellan Svear och Götar eller grundad i stamskilnad. Yi måste
på annat sätt söka förstå och förklara denna tilldragelse. Den
rätta tydningen utaf densamma skall ock utgöra den bästa
vederläggningen af alla villomeningar.
Vi hafva sett, att striden utbryter vid Stenkilska ättens
utslocknande med anledning af det konungaval, som då måste
äga rum. Han gäller äfven uteslutande detta, men icke med
afseende på personen utan beträffande rätten ; man råkar i delo,
emedan man icke kan komma öfver ens om, hvem rätten att
utse konung skall tillhöra eller huru denna för hela riket
gemensamma angelägenhet skall afgöras. Striden rör sig alltså om
en författnings fråga. Denna konflikt mellan landskapen är till
sitt väsen, jag har redan en gång sagt det, en
författnings-konflikt, det och intet annat. Han har sin rot uti författningen,
sådan denna faktiskt var beskaffad vid förevaran de tid, och han
bilägges genom en ändring uti densamma; han kan ock endast
ur författningen förklaras och genom henne förstås. Yi skola
se huru och på hvad sätt.
Det gamla Sverige, sådant det under namn af Sveavälde
existerade åtminstone sedan In gjald Tilrådes tid, utgjorde med
afseende på författningen närmast en förbundsstat. Väldet hade
tillkommit derigenom, att Sveakonungen med list och våld
undanröjt de respektive landens konungar, hvarefter menighet erna
hyllat honom i de slagnes ställe. Härmed följde ingen förändring
uti de särskilda landens inre; i det yttre förlorade de sin politiska
sjelfständighet, men med full ömsesidighet inbördes. De voro
förenade med hvarandra endast genom konungen ; uti riket, landens
förening, är han alltså ensam medelpunkten. Intet land betyder der
författningsenligt mer än de andra; intet äger hegemoni Öfver de öfriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
