- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
162

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

E. HILDEBRAND.

sina karaktäristiska, men föga smickrande skildringar af det
sachsiska hofvets skaplynne Han hade förut varit afsänd på
en beskickning till Paris. Redan tidigare hade Joachim Transehe
skickats till Berlin som resident, och mot slutet af 1631 började
M. Chemnitz sin brefväxling från Nürnberg. I samma män
Gustaf Adolf trängde längre ned i Tyskland, organiserades bakom
honom icke blott krigsväsendet, utan äfven diplomatien, och den
senare anslöt sig gerna till den bestående tunga, men
oumbärliga kretsförfattningen. Hos landtgrefvinnan af Hessen
anstäldes en särskild »ambassadör», och i midten af 1632 vidtogs en
fördelning, altjämt efter kretsarne, visserligen mera för de
ekonomiska, än de rent politiska intressenas skull.1) Snart började
bela sydvestra Tyskland, den schwabiska, frankiska och de båda
rhenkretsarne att behandlas som ett helt under rikskanslerns
direktion. Denne hade sedermera endast att fullfölja konungens
anordningar. Under det han sjelf behöll ledningen af de s. k.
öfverkretsarne, förnyades Salvii fullmakt för nedersachiska kretsen
och anstäldes en särskild resident i den vestfaliska, liksom en
annan i Elsass. 2) För hela norra Tyskland bibehöll Hamburg
sin dominerande ställning och den svenska diplomatiens största
förmågor skickades dit. Lars Nilsson i Dresden var bestämd
till Salvii efterträdare, men dog 1633; ingen mindre än Hugo
Grotius önskade erhålla platsen 3), som till sist anförtroddes för
någon tid åt Lars Grubbe; denne aflöstes dock snart af
Salvius, som befans vara oumbärlig och under de svåraste
förhållanden, med uppbjudande af hela sin enskilda kredit, hade
att sköta både postgången och underhandlingarna. 4)

Det är klart att olyckan vid Nördlingen och de därpå
följande händelserna skulle medföra förändringar och förenklingar
äfven i representationen och på ståt funnos vid början af
1640-talet uppförde endast de båda ny ut nämd a legaterna och
ambassadören i Kassel. 5) I Elsass underhölls likväl en särskild

1) Sv. krigshist. Archiv, 1, s. 627.

2) J. Glaser. Hans lön skulle vara 2500 rdr, men han hade också
skyldighet att för denna summa på lämpliga ställen hålla korrespondenter.

3) J. Salvius till Axel Oxenstierna 168 4 23/5.

4) Han hade enligt sin egen kanske något öfverdrifna uppgift i 19 år
sjelf fått genom försträckningar underhålla postgången Salvius till Gyldenklou

1649 28/4.

5) Odhner, Sveriges inre historia etc. s. 159. — Wolff i Kassel do.s
emellertid 1645.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free