Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
H. HJÄRNE.
fleste af fram ligafne protesterade mot denna uppfordran och
åberopade sina kapitulationer, enligt hvilka de endast voro
tsarens genom ömsesidigt kontrakt förpligtade »tjenare» på viss tid.
Den frimodigaste var kammarrådet Fick, som inlemnade en egen
utförlig inlaga, i hvilken han uppräknade sina förtjenster och
förklarade sig ej kunna förbinda sig till någonting som strede
emot hans kapitulation, »enär han såsom fader vore skyldig att
sörja för sina barns välfärd och åt dem bevara de rättigheter,
som tillkomma dem på grund af deras börd». Likväl lät
han förstå, att om tsaren efter de tolf årens slut behagade
»upptaga honom till sin vasall» och förläna honom gods i Lifland
och Estland med åtnjutande af dessa provinsers ridderskaps
privilegier för honom och hans efterkommande, »då skulle det
efter ali sannolikhet kunna hända, att han för alltid stannade i
ryska riket». Tills vidare ville ban endast förpligta sig att efter
kapitulationens utgång ei träda i svensk tjenst, utan om tsaren
så funne för godt, ställa sig till hans förfogande för särskilda
uppdrag i Tyskland eller annorstädes i Europa. Mot det
framlagda edsformuläret anmärkte han, att deri förekomme uttryck,
»som icke användes i främmande länder och ej öfverensstämde
med hans personliga ställning», hvadan han tog sig friheten att
bifoga ett annat af egen redaktion. Det var uppsatt i 9
punkter, som ban »med bevarande af sin medfödda frihet och den
ingångna kapitulationen» förband sig att iakttaga. Slutet blef,
att så väl Fick som de öfrige protesterande sluppo med att
aflägga en ed om »trohet i tjensten». Tsaren synes icke hafva
stött sig på hans uppträdande vid detta tillfälle, utan hugnade
honom tvärtom året derpå med stora förläningar i Lifland.
Förmodligen blef han då också rysk undersåte.
Fick var i religiösa frågor fritänkare, till och med
materialist, och dolde icke dessa sina åsigter. Det berättas bland
annat, att han en gång vid hofvet ifrigt disputerade med några
förnäme ryssar om de Gargaseners svinahjord. Tsaren, hvars
uppmärksamhet väcktes af det högljudda samtalet, frågade:
»Hvad har nu den der Fick igen för sig?» När han fått veta,
hvarom det tvistades, sporde han Fick, om denne kände sin
egen själs väsen, och, i fall så icke vore, huru han kunde tilltro
sig ett omdöme om djefvulens natur och krafter. Historien
förmäler ej, hvad Fick hade att svara på detta argument. Men
om han sålunda åstadkom någon skandal både hos rättrogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
