Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
H. HJÄRNE.
den myndighet, som de innehaft efter de förra lagarne, men
mera kunna de ingalunda kräfva utan uttrycklig bestämmelse
af folket».
Vidare frågas: »Hvem eger att i sådant fall förändra
gammal lag eller häfd och stifta ny?» Derpå lyder svaret: »När
herskaren är borta, fins ej heller hans tillåtelse eller stadfästelse
och kan sådan icke i hans namn utfärdas; följaktligen eger
ingen att förändra någon lag eller ordning utan det samfälda
folkets medgifvande».
Den tredje frågan framställes sålunda: »Om det är nödigt
att förändra den gamla’ envåldsstyrelsen, hvilket statsskick är
då det bästa efter folkets tillstånd och belägenhet?» Tatistjev
karakteriserar nu de olika statsformerna: demokrati, aristokrati
och monarki, äfvensom de blandade författningarna med senat,
parlament o. s. v. Af dessa statsskick »utväljer hvarje ståt
sitt eget med afseende på landets läge, rikets omfång och
invånarnes tillstånd, men hvart och ett passar icke öfver allt».
Demokratien duger endast för små områden, der medborgarne
hastigt kunna samlas, men är omöjlig i Ryssland, »ty landets
utsträckning förbjuder det». Aristokratien kan vara nyttig i
större länder, som likväl genom sitt afstängda läge äro
skyddade mot fiendtliga infall, i synnerhet »om folket är upplyst
genom undervisning och utan tvång vinnlägger sig om lydnad för
lagen, ty der behöfs icke så skarp eftersyn och sträng
skrämsel» 1). Men i mycket stora och vidsträckta länder, hvilka
omgifvas af månge grannar, särdeles der folket icke är tillräckligt
upplyst och derför ej af sedlighet eller insigt om det nyttiga
och det skadliga, utan af fruktan lyder lagen, — der är
monarkien oundgänglig. Detta bevisas genom en kortfattad
öfversigt af Rysslands historia. Delfurstendömenas tidehvarf
betecknas såsom »aristokratiens» för landet skadliga blomstring. Ivan
den förskräcklige prisas, derför att han »utrotat» fåväldet, och
bojarerna tadlas för sina öfvergrepp i det sjuttonde århundradet.
Bland annat säges, att de påtvingade Michael Romanov, »ehuru
hans val på riktigt sätt försiggått genom hela folket», en
handfästning, »till följd hvaraf han ingenting kunde göra, utan måste
vara glad att få sitta i fred». Monarkien återupprättades af
Alexej Michailovitseh och i synnerhet af Peter den store.
*) Samma åsigt uttalar Tatistjev äfven i inledningen till sin historia och
nämner såsom exempel England och Sverige (Popov, anf. arb. sid. 483).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
