Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
H. HJÄRNE.
månge om nätterna». Den andre var kammarjunkaren baron
Johan Albrecht Korff (sedermera rysk minister i Köpenhamn
och Stockholm), som i egenskap af Anna Ioannovnas ombud
sedan någon tid uppehöll sig i Moskva for att sköta vissa
penningeaffärer för hennes räkning. Genom honom framburos
Östermans anvisningar till Biron. Det berättas ock, att biljetter
dagligen insmugglades i Birons lille sons kläder, då han insläpptes
till kejsarinnan, och att Feofan Prokopovitsch hade gömt en
fallständig instruktion för hennes handlingssätt i en
bordstud-sare, som han skickade henne till present.
En fint spunnen hofintrig i rococostil skulle afgöra den
tillämnade ryska konstitutionens öde. Men man vädjade ock till
de politiska argumentens vapen. Skrifna pamfletter utströddes
och upplästes vid adelns hemliga sammankomster. En sådan
har slumpen bevarat till våra dagar; några profbitar derur torde
gifva en rätt god inblick i suveränitetsvännernas kritiska metod.
»Det förspörjes», säger den okände författaren, »att man
håller på att inrätta en republik hos oss. Jag är mäkta
tvifvel-sam derom. Gud bevare oss, att vi i stället för en enda
enväldig herskare skulle få tio enväldiga och starka familjer; då
skulle vi adelsmän alldeles gå under och nödgas tjena afgudar
värre än hittills och tigga gunst hos dem alla, ja, det blefve
svårt nog att vinna sådan, ty, huru endrägtige de förnäme nu
än må vara, så kan det dock ej slå fel, att framdeles osämja
uppstår dem emellan, och då blir kanske en nådig, men de
andre skola af ilska mot honom lägga an på att skada och
förderfva. Vårt folk är fullt af feghet och kryperi, och derför
skall en hvar visa sig rädd och, lemnande det allmänna bästa
å sido, ställa sig in hos de förnäme af egennytta eller fruktan.
Och sålunda skola, äfven om hela menighetens fria röster
kräfvas för ärendenas skötsel, lumpne smickrare alltid tala efter de
stores önskan, men den som vågar tala sanning, han blir
olycklig, enär rådslagen ej längre skola hållas hemliga. Dessutom
skola de store för sina intressen värfva anhängare bland
småfolket, och det partie som får de mesta rösterna, det kan göra
hvad det vill och befordra hvem det vill, men den svage, vore
han än förtjent, kommer att alltid stanna efter. Och om, det
Gud förbjude, vi finge krig och det blefve nödvändigt att
ut-skrifva rekryter eller pålagor till rikets gagn och försvar, så
att en hvar måste åtaga sig någon tunga för det allmänna bästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
