Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
det skilnaden mellan lag och stadga vid denna tid var föga
utvecklad, äfvensom att factum gälde mer än jus, och under hela
1400-talet torde knappast något säkert exempel på folkets
deltagande i lagstiftningen kunna påvisas. Uti ett bref från år
1402 fälles en dom »epter thy rikesins radh i Swerighe hafua
stad-gath i lagbokenne» (SI), fr. 1401, n. 146), och i tvänne af
variationerna till ME LL., deri ena skrifven, i början och den andra i
medlet af 1400-talet, säges stadgandet om representationsrättens
vid arf utsträckning till femte man vara grundadt på ett beslut af
konungen, lagmännen och rikets råd. Låt vara att denna uppgift
är falsk, visar den dock att lagstiftningsrätten vid denna tid
ansågs tillhöra dessa personer, hvarvid väl lagmännen skulle
representera allmogen. Då nu de flesta af lagmännen voro medlemmar
af rådet, torde det påståendet väl kunna försvaras, att
lagstiftningsrätten, såväl den ekonomiska som den egentliga, under 1400-talet
faktiskt låg hos konungen och rådet, och det gäller då att
undersöka, om några skäl, stadfästelsen oafsedd, finnas till att anse Kr
LL. vara af dem utfärdad.
Under de tjugu år, som föregingo Engelbrekts resning låg
den kungliga domsrätten så godt som helt och hållet nere.
Endast högst få domar, utfärdade af rådet eller andra å konungens
vägnar, träffas från denna tid, och de sista räfstetingen enligt
ME LL. höllos 1421 i Småland. Under Engelbrekts resning tog
deremot rådet densamma om hand och en mängd ännu bevarade
dombref bära vitne om deras lifliga verksamhet på detta område.
Härvid är det otänkbart, att de icke uppmärksammat, huru mycket
var gammalt och föråldradt i ME LL. samt huru många
skiljaktiga afskrifter af densamma funnos, hvilket naturligtvis måste
medföra oreda i rättskipningen. Det synes mig derför ej vara
för djerft att antaga, det de väl insett behofvet af en ny
lagredaktion och vid Kristoffers val, om ej förr, bragt denna fråga å
tal. Detta antagande bestyrkes äfven af att Kristoffer i sin
konungaförsäkran lofvar att »i hvad måtto de (Sverges inbyggare så
andlige som verldslige) eller deras efterkommande nu eller i kommande
tid kunde förbättra lagen, det ville han fullborda och stadfästa
samt på intet sätt vara deremot eller det förhindra», hvilket löfte
ej återfinnes i någon af de följande unionskonungarnes
försäkringar. Tydligt är att just på grund af detta löfte den s. k.
Kristoffers landslag blifvit sammanskrifven, hvilken således egentligen
afsåg, att vara en förbättring af den gamla lagen, men det är
äfven tänkbart, om man nämligen med Hr Hjärne anser
stadfästelsen vara förfalskad, att denna lagförbättring aldrig blifvit af
konungen och rådet gillad och antagen, i hvilket fall Kr LL. endast
skulle utgöra ett fallet förslag. Af vigt för afgörandet af denna
fråga är att kunna framdraga någon handling från Kristoffers
regering, som tydligen visar, att Kr LL. då varit begagnad, ty
otänkbart synes åtminstone mig vara, att någon, om lagen verkligen
blifvit förkastad, skulle vågat tillämpa densamma så kort tid der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
