Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidbag till svenska statsskickets historia.
291
angår, så är 52 § RF deruti tydelig, att sådana icke kunna
utfärdas utan alla fyra riksens ständers vetskap, gjorda
påminnelser och samtycke.
»Enär på detta sätt riksens ständer faststält, huru de
vid riksdagarne förekommande ärenden böra hos dem i likhet
med Regeringsformen och regeringssättets deruti grundade art
afgöras och expedieras, så äro alla de tvetydigheter, som af de
anförda orden i 1617 års RO i framtiden till rikets förderf
kunde dragas, utur vägen röjde, och det öfriga hvad samma
Ordning innehåller, som blott har afseende på ceremoniel vid
riksdagarne} kan såsom en gällande lag anses, till dess kongl.
maj:t med riksens ständer kunde finna nödigt efter tidernas skick
deruti någon ändring göra.»
A andra sidan påpekade landtmarskalken, att ständernas rätt
till deltagande i lagstiftningen vore i Regeringsformen allt för
tydligt utstakad, för att Riksdagsordningen skulle deri kunna
göra någon ändring, ett förhållande som vore tydligen ådagalagdt
genom den praxis, som vid sista riksdagen blifvit följd, och genom
innehållet i nämda riksdags beslut; medan hofrättsrådet Rudman
Bergenstråle anmäl kte, att någon stridighet mellan
Regeringsformens och Riksdagsordningens bestämmelser så mycket mindre
förefunnes, som det omtvistade stadgandet i den sistnämda
egentligen rörde »de mål, som ej vidare till riksens ständer hörde, än
att deras yttrande deröfver äskades», medan beslutanderätten
tillhörde konungen ensam. Något tvifvelsmål angående hvad
som borde anses såsom ständernas mening i frågor, angående
hvilka de egde att decidera, ansåg han således ej behöfva
uppkomma, och fann derföre onödigt att vidtaga någon åtgärd för
erhållande af en lagförklaring. Samma åsigt hyste ock
landtmarskalken, men som han fann, att »denna délibération uppväckt
ridderskapets och adelns bekymmer», föreslog han, att ståndet
skulle »med undersåtlig vördnad och tillförsigt nalkas hans
kongl, maj:t, hvilken, som den förste medborgaren bland ett
rättskaffens fritt folk, visserligen bäst kunde gifva ridderskapet
och adeln en sådan upplysning i deras tvifvelsmål, som kunde
skingra allt mörker och trankilisera deras sinnen». Detta blef
ock slutligen adelns beslut : landtmarskalken anmodades att »helt
ensam, dock på ridderskapets och adelns vägnar», anmäla
ståndets åsigt i frågan. Denna åsigt, utrönt genom framstäld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
