Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidbag till svenska statsskickets historia.
305
maj:ts nådiga godtfinnande icke dermed instämmer, så styrkes
jag så mycket mer(!) i den öfvertygelsen, att samma paragraf,
såsom lämplig då någon ny Lag skall göras, icke är lämplig till
en ny Grundlag, hvilken åtminstone erfordrar alla kontrahenters
fria samtycke».1) Han och hans meningsfränder hade tydligen
under den tid, som förflutit under väntan på konungens svar,
fått ögonen öppna för den konseqvens, som beslutet att anhålla
om del af riksrådets yttrande innebar. Från motsatta sidan
försummade man ej heller att erinra dem derom.2)
Om adelns sätt att i denna fråga gå till väga yttrar en
medlem af den politiska oppositionen mot Gustaf III, konungens
personlige vän, Gr. J. Adlerbeth3):–»Då adeln den 21 (25)
febr. äskat rådets hörande öfver samma akt (Förenings- och
Säkerhets-Akten), var till skäl åberopad 42 § Regeringsformen,
som endast omtalar, huru ny Lag göras skall, hvarvid ständernas
flesta röster gälla till verkande beslut; och då Säkerhetsakten
ifrån bemälte stadga un dan togs af det skäl, att den var
Grundlag, syntes i mångas ögon en motsägelse och en vrängning vara
begången — —».
Yisst är, att adelns ofvan nämda beslut af den 25 februari
icke talar för, att man vid åvägabringandet af 1786 års
grundlagsförklaring tänkte sig, att för grundlagsfrågor undantag skulle
göras från den regeln, att tre stånds sammanstämmande mening
skulle utgöra riksdagens beslut.
A andra sidan torde man, trots den lydelse, som 1786 års
Riksdagsbeslut angående nu ifrågavarande sak erhöll, och trots
de slutsatser, som, enligt hvad vi sökt visa, ur denna dess
lydelse kunna dragas, knappast vara berättigad att påstå, att man
vid dess fattande hade för afsigt att uttryckligen bestämma, att
i grundlagsfrågor tre stånds beslut skulle utgöra riksdagens.
Troligt är, att de som genomdrefvo beslutet ej närmare tänkte på,
hvad det, sådant det formulerades, i verkligheten skulle komma
att innebära, och att de alldeles icke togo i betraktande, hvilken
ställning frågan om formen för grundlagsfrågors afgörande skulle
komma att intaga till detsamma. Med afseende pa det sätt,
hvarpå denna fråga vid 1789 års riksdag löstes, har också en
bland detta riksmötes ledande män, biskop Wallqvist, uttalat
’) K. o. Ad. Prot. 1789, s. 387.
2) Se hofintendenten Malmsténs yttrande deri 16 mars (Prot. s. 497).
3) Historiska anteckningar, I, 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
