- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
332

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332 hans hildebrand.

Af större intresse än naturskildringarne äro Olai Magni
redogörelse för svenskarnes seder. Han har sökt skildra dem,
sådana de voro på hans tid och under de närmast föregående
århundradena. Som han lefde vid ingången af den nya tiden har
hans arbete blifvit en kulturhistorisk skildring af Sveriges
medeltid. Det har dröjt tre århundraden innan man i Sverige ansåg
det lona mödan å nyo upptaga detta ämne till utförlig behandling.

Enligt Olai Magni skildring intog jordbruket en ganska hög
ställning. Som det nordiska klimatet icke medgifver vinodling,
användes ali omtanke för sädesodlingen; af åkerns frukter får
man ej blott bröd, utan äfven dryck. Jordens bärkraft måste
upphjelpas. Vid höst- och vårdagjämningen får man se
byfolket köra ut gödseln på åkern; den aflassas på snön och anses
det vara desto löftesrikare för skörden ju djupare snölager
täcker jorden. För öfrigt må man icke tro att åkrarnes gödande
är en enkel sak, som bedrifves på måfå. Man behandlar på
olika sätt sandig och stenig jordmån, man använder särskild
gödsel för särskilda sädesslag. Man är väl försedd med redskap för
jordbruket — de vigtigaste äro afbildade. Svedjandet omtalas
och »askåkrarnes» utomordentliga bördighet prisas. Man
plägade icke blott lägga gödseln på snön, utan man sådde också
på snön, sedan man på hösten gjort åkern i ordning. När
vintern var kommen, kände man sig trygg för att fiendeanfall och
härjningar ej skulle göra såningsmannens möda fåfäng. Som
kölden jagade undan foglarne, fingo ock sädeskornen ligga i fred
på snön, till dess de genom sunnanvindens blida kraft
småningom sjönko ned genom denna till den väntande jorden.
Nordborna pläga omgifva sina åkrar med stenmurar saint angifva i
öfrigt deras gränser efter resta stenar, klippor, sjöar och
vattendrag, rika källor eller genom lindkol, som aldrig ruttnar. När
inga sådana märken finnas, måste man anlita landmätaren, som
bestämmer åkerns mått efter stång, steg, rep eller plog. Vid
skörden visar man den största inbördes hjelpsamhet. Arbetets
slut firas med ett gemensamt gille, vid hvilket äfven alla de
tvister, som möjligen uppkommit, slitas. Behandlingen af den
skördade säden uppskjutes till vintern med de långa nätterna. På
logen ställes ett jernfat, hvari tjärved brinner; de utbredda
kärf-varne behandlas med slagor; man anordnar drag, så att agnar
o. d. föras undan, dels för att skiljas från sädeskornen, dels för
att de ej skola intränga i munnen på arbetaren, hvilken, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1884/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free